vad man kan säga, 36hål 9-10h senare…Helt knäckt, slut, ont, värker, kroppen skriker.

Igår gick KM av stapeln och de var 22 tappra lag som var anmälda till denna interna monstertävling. Genom att spelet spelas SCRATCH så räknas alla slag, och ingen HCP-reducering eller liknande.

Jag och Hiding spelade mot våra ärke fiender Sandin/Olofsson. Vi spelade även mot dem i fjol där de gick segrande ur striden.
I år var vi taggade till tusen och vi började jämt som nästan gick igenom hela tävlingen..vi hamnade några slag bättre så wopps så var de lika igen och snabbt gick de ifrån några slag och så var de hela tiden. Vi skrattade en heldel och hade en riktigt trevlig ronda.

Efter 27hål gav vi oss ut för sista nio då började Erik´s knä värka och även mitt knä började spöka när de var 3-4 hål kvar. Men hand i hand tog vi oss in i mål utan bärhjälp.
Inför sista hålet ledde vi med 1 slag och jag kände att matchen var klar. Men icket, Hiding tröttare än tröttast fick ett lite sne slag och jag duffade mitt slag så fick vi skaka tass och de blev lika!

Glada över att vi ännu en gång klarat av denna mastodont-tävling blev de hem och titta på US Open och ta ett par kalla.

På Onsdag väntar nästa tävling.

Må väl!