Insändare skriven av min Mor.

Har hittat en gammal insändare, införd under Ordet Fritt i VK juli 1975, som min Mamma skrev inför Ammarnäs jubileet (100 år?)

"Jag sitter på potatisbackens krön och ser ner över gårdarna, ser på raningarna, ser på vattnet som stiger just nu, mer och mer. Jag blundar, då ser jag framför mig böjda ryggar som sliter. Det är våra förfäder som idogt arbetar för brödfödan. Där gick de i det tysta och slet ut sig. Tungt hade de och ont om allt, men ingen klagade. Det var en seg och god vilja som gjorde att byn byggdes upp. Vem slet dom för? Inte bara för sitt eget. Nej, för oss kommande generationer så att vi fick det bra. Ändå klagar vi mer än de.

Jag går på kyrkogården, här är så lugnt och stilla, jag läser namnen på stenarna och känner igen namn jag hört talas om och vad de gjort. Jag undrar vad de skulle säga om de såg byn idag. Skulle de vara nöjda eller ledsna. Vi vet inte vad de tänkt när de började, kanske inte en sådan utveckling? Men de får vila i lugn och ro och vi känner en ödmjuk tacksamhet emot alla dessa gamla Ammarnäsbor.

Jag går vidare genom byn, möter någon här och där hälsar, pratar lite. Går vidare möter flera, alla är lika mot alla. Å, vad jag älskar detta Ammarnäs och dess underbara bybor. Jag är tacksam att jag får leva och bo här och att mina barn fått växa upp på en sådan plats."  "en som flyttat in för 28 år sedan"

Precis 10 år efter mamma skrev detta så dog hon i en hjärtinfarkt endast 57 år. Alldeles för tidigt. Hon var också en människa som slet ont men hon var alltid glad, positiv och väldigt hjälpsam. Det jag minns från min barndom bl a, var att där hemma var det alltid folk och hälsade på mor och far. Många skratt och historier runt köksbordet. Nu ligger även båda mina föräldrar i lugn och ro på den vackra kyrkogården här i Ammarnäs.