På tal om dop!

 Jag vet inte i vilken ålder jag var när jag började ogilla mitt namn, Ann Katrin? Men en sak vet jag och det var när jag gick ettan eller tvåan och jag hade fått höra om en kvinna som skulle döpa sig instundande helg. Blev jättelycklig så jag hade bråttom hem för att berätta detta för mamma och pappa. Öppnade ytterdörren och sprang in och ropade: -"Nu vill jag också döpa om mig för tant xxxxx ska göra det till helgen och jag vill inte heta Ann Katrin"!

Nu var det ju inte så lyckat att hon skulle få ett nytt namn utan hon skulle vara med om ett vuxendop i Filadelfia! Så där fick jag inte som jag ville!

Jag heter fortfarande Ann Catrin (men nu med c) på papper och har för länge sedan förlikat mig med namnet. Vad jag ångrar det är att jag inte lagt till namnet Kinna eftersom jag kallas så. Lite besvärligt ibland när jag ska skriva under viktiga papper!