I helgen har jag haft fint främmande. Bubblans mamma och Bubblans syster "strimma" har varit på besök, så dagarna har varit ganska intensiva. För att inte bryta ihop av valprace inomhus så har vi varit mycke i skogen. Valparna har fått leka av sig och de stora hundarna har fått göra det som dom är skapta för att göra – springa!

Valparna har också kommit på att dom kan springa men orkar inte lika länge..

När Bubblan kom till världen så var det lite dramatiskt, hon satt fast och mamma Addidas orkade inte riktigt få fram henne själv. När rutinerade Ewa nästan två timmar senare fick ut henne så var den lilla valpen alldeles blå och visade ingen livsgnista. Ewa gjorde allt för att få henne att börja andas, efter en stund så hördes ett litet kraxande och den lilla valpen tog sitt första andetag. Det rosslade och det bubblade i hennes små lungor av allt fostervatten som hon svalt. Jag stoppade ner valpen  i min bh för att hon skulle få lite värme och förlossningen av de kvarvarande 4 valparna fortsatte. Bubblet i bh´n blev mindre och mindre allt medans lilla Bubblan blev piggare och piggare.

När jag till slut funderat klart på om  jag skulle skaffa mig en hund till så bestämde jag mig för att det skulle bli en till whippethanne. Att hannen skulle komma från Carry On var solklart, fina hundar med underbart temperament.

 Kvällen den 12:e mars fick Addidas värkar. När förlossningen var över några timmar senare så fanns det ingen whippethanne till mig, tiken Addidas hade fått 6st tikvalpar – vad skulle jag nu göra – min whippet skulle ju heta Alfred. Dom var så små, så små…