Jo, så är det. Redan nu känner jag ångesten inför att det snart är höst. Sorgligt, jag vet. Kanske känner jag det extra mycket eftersom jag ska jobba princip hela augusti. Kanske har det dåliga vädret också något med det att göra (fast just idag är det väldigt soligt och varmt, vilket är självklart eftersom jag jobbar).

Egentligen borde man inte tänka på hösten, utan njut av sommaren medan den är istället. Och visst, det gör man också, men samtidigt känner man hur det sakta men säkert blir kallare och mörkare. När de första gula löven dyker upp på björkarna vill man bara blunda och låtsas som om man ingenting sett. Hela tiden påminns man om att sommaren är väldigt kort.

Jag tror inte att jag är ensam om att tycka illa om hösten. Finns det någon värre årstid? Inte är det nog med att det blir mörk och kallt, alla växter dör och löven faller av från träden, man ska också börja leva sitt vanliga liv igen, med jobb och skola. Med tråkiga rutiner som går om och om igen varje dag. Hösten är extra jobbig eftersom man vet att sommaren just har varit och det är väldigt, väldigt lång tid kvar till dess att sommaren kommer tillbaka.

Jag har en vecka ledigt i augusti innan jag ska börja plugga igen, och förmodligen kommer det vara den kallaste och regnigaste veckan som någonsin uppmätts i augusti (med min vanliga otur, alltså). Fram till dess ska jag försöka undvika att se hösttecken överallt. Jag ska sluta läsa VK eftersom de där har en sommardeckare som börjar lida mot sitt slut, jag ska inte kolla i TV-tablåerna eftersom jag då kommer se att Allsång på Skansen har försvunnit från tisdagskvällarna och att sommarlovsmorgon snart är inne på sista avsnittet.

Tyvärr så bor jag i Björkarnas stad, och att undvika att se alla gula löv kommer att bli väldigt svårt. Men kanske, om vi har riktigt tur, så kommer sommaren hålla i sig åtminstone hela augusti ut.