Bara något jag kom att tänka på medan jag jobbade idag, nämligen hur tiden kan variera hastighet beroende på vad man gör. Visst, en sekund är alltid varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen cesium-133 (om ni nu fattade någonting alls av det där), men visst kan vissa sekunder gå fortare än andra?

Tiden går fort när man har roligt och långsamt när man väntar på någonting, det är åtminstone den allmäna uppfattningen om tiden. För vad är tid egentligen? Någonting som fysiken kan beskirva eller bara något som vi människor skapat för att skaffa oss en uppfattning och lite ordning på tillvaron? Jag tror på det senare. Jag menar, vad är tiden för en groda eller en fisk? De vet inte ens vad tid är och de skulle aldrig fundera på möjligheten att kunna resa genom den, som om tiden var ett medium man faktiskt kan åka genom.

Jag tror att tiden är vad vi upplever den att vara, visst, sekunderna kanske är konstanta men jag tror inte att tiden är det. Egentligen definieras väl tiden av att det sker nya händelser. Om hela universum frös fast, även ner på atomisk nivå, så skulle tiden uppenbarligen inte gå eftersom inget skulle förändras. Men vad skulle hända ifall ett ägg som man tappat plötsligt flög upp och blev helt igen? Skulle tiden gå baklänges då? Nej, det skulle nämligen bara vara en ny händelse (om än en väldigt osannolik sådan). Och även om tiden verkligen spolades tillbaka så skulle vi inte vara medvetna om det, eftersom vi också skulle spolas tillbaka. Man skulle alltså måsta stå utanför tiden för att uppfatta det, och var skulle man befinna sig då? På en plats där tiden stod still? I så fall skulle man vara oförmögen att göra något, och man skulle verkligen inte kunna uppfatta hur tiden gick på en annan plats.

Jag känner att det börjar bli väldigt djupt här och jag tror inte att ni hänger med riktigt i min tankegång (om ni överhuvudtaget orkat läsa så här långt) men kontentan av det hela är att vi borde skrota begreppet "tid" (åtminstone inom fysiken) och införa begreppet "en serie händelser". 

I övrigt kan jag bara konstatera att tiden är subjektiv och att alla individer har olika uppfattning om den vid olika tillfällen. En person som ligger i koma kan vara omedveten om att det går flera år, och när personen vaknar upp känns det som om den nyss tappat medvetandet. Någon som däremot sitter i en folktom butik och väntar på att få stänga och gå hem räknar sekunderna och tycker att sekundvisare rör sig alldeles för långsamt. 

Så sammanfattningsvis, antingen är tiden ett mänskligt begrepp subjektivt till betraktaren, eller så ligger mitt jobb i någon slags svaka i tidsrymden där sekunderna går långsammare än i resten av världen,