Nu undrar ni säkert varför jag frågar mig själv (och er) denna fråga. Jag som har en hel blogg där jag praktiskt taget inte gör annat än att klaga på saker och ting. Men det räcker med att man stannar upp och tänker efter lite för att man ska inse att det egentligen inte finns någonting som är värt att klaga på. Inte för oss som lever i Sverige i alla fall. Vi (de flesta av oss i alla fall, det finns undantag även i Sverige) har mat, vatten, tak över huvudet och till och med möjlighet att resa utomlands på semester. Vad har vi egentligen att klaga på?

Jo, det är allt möjligt. När det regnar så klagar vi på det, när bensinpriset går upp så klagar vi på det, vi klagar på skolmaten (som jag för övrigt tycker är riktigt bra, många länder har ingen gratis skolmat), vi klagar på vägarna, vi klagar på kunder som tar plastpåsar och slänger bort dem, vi klagar på vintern, vi klagar på mörkret, vi klagar på trafiken… Ja, rätt ut sagt klagar vi på väldigt, väldigt mycket. Trots att vi har det så otroligt bra egentligen. Och lägg märke till att det inte är några omvälvande saker som vi klagar på. En trafikstockning kan man överleva, skolmaten kan man få i sig osv.

Hade vi istället bott i Nigeria hade vi varit glada om vi fick tag på rent vatten varje dag. Inte fasen hade vi börjat klaga ifall det regnade, och om batterierna i fjärrkontrollen tog slut skulle vi fortfarande vara överlyckliga över att faktiskt ha råd med en TV (förutsatt att det också finns någon el till TV:n). Nej, hade man varit född i Nigeria och fått flytta till Sverige skulle man nog inte klaga lika mycket som vi som faktiskt är uppväxta här. Bara det faktum att ha rent vatten direkt ur kranen, både kallt och varmt, borde vara nog för att man ska vara nöjd. Det är ju trots allt väldigt många miljoner människor (rent av miljarder) som inte har det så.

Men trots att vi har det så väldigt bra så klagar vi, och vi blir deprimerade och mår dåligt. Det är helt konstigt egentligen. Har en del teorier om varför vi så lätt bli deprimerade här i Sverige (och det handlar inte bara om vintern), men det får bli något annat inlägg. Jag tror att vi alla skulle må bra av att få lite perspektiv på saker och ting. Tänk om vi alla var tvungna att leva en vecka i Nigeria under deras förhållanden, skulle vi klaga lika mycket då när vi väl fick återvända hem? Jag tror inte det. Men å andra sidan, hur lång tid skulle det ta innan vi hade glömt bort upplevelsen i Nigeria och börjat klaga igen? Och hur lång tid tar det för en invandrare från Nigeria innan denne också börjar klaga på vintern och på dåliga batterier i fjärrkontrollen?