Fick en utmaning av en av mina läsare, nämligen att se om jag kunde skriva 7 hyllningsinlägg i rad. Mina inlägg brukar ju vanligtvis inte vara så positiva, och jag har hört att en del av mina läsare skulle vilja läsa något annat än klagomål (även om jag personligen tycker att det är mycket roligare att läsa, och skriva, om sådant som irriterar en). Men i alla fall så ska jag naturligtvis försöka, så här kommer då första hyllningen:

Så, svenska företag tänker ni, vad kan vara så bra med dem? Men faktiskt så finns det en hel massa bra saker, sådant som de flesta av oss kanske tar för givet, men som inte är lika självklart i andra länder. Kan inte påstå att jag har särskilt mycket erfarenhet i arbetslivet, men jag min pappa jobbar på ett amerikansktägt företag, så jag har faktiskt lite inblick i hur de amerikanska företagen skiljer sig gentemot de svenska.

Det bästa med de svenska företagen måste ju vara den avslappnade stämningen som råder. Det är åtminstone avslappnad i jämförelse med i många andra länder. Cheferna och ägarna sitter inte på höga troner och kan avskeda folk hejvilt, nej, många gånger jobbar cheferna tillsammans med sina anställda och man behöver inte tilltala chefen med Mr eller Mrs, det finns väl ingen i Sverige som fortfarande hälsar sin chef med "God dag, herr Andersson".

En annan bra sak är att man till de flesta arbetsplatser får komma klädd som man vill. Man behöver inte klä upp sig i kavaj och skjorta. Det är ingen större sak ifall barnen eller någon annan släkting kommer och hälsar på medan man arbetar, vilket det kan bli på arbetsplatser i andra länder (vilket är anledningen till att jag knappt varit på min pappas jobb under de senaste 7 åren).

I de svenska företagen litar man också mycket mer på varandra än man gör till exempel i USA, vilket leder till att man inte behöver ha lika mycket pappersarbete. Man behöver inte rapportera varje grej eller trippelkontrollera med chefen varje gång man ska ta ett beslut. Dessutom behöver man inte oroa sig för att chefen en dag ska komma in på kontoret och säga att man har fått sparken, och att man ska ha packat ihop sina grejer och vara ute inom en timme. Sådant händer inte i Sverige.

Jag vet vad ni tycker. Det här blev mer än hyllning till Sverige än till de svenska företagen. Men hur ska man kunna hylla det enda utan att hylla det andra? Det är ju på grund av att Sverige har utvecklats till det land som det är som arbetsförhållandena ser ut som de gör. Nu är de visserligen inte perfekta, och de går fortfarande att göra en hel massa förbättringar, men jämfört med åtminstone amerikanarna kan vi sitta rätt bekvämt på våra kontor.

Räcker det som en hyllning? Var det positivt nog? Eller blev det kanske mer en klagospalt om allt som är fel på den amerikanska arbetsmarknaden? Skriv och kommentera, du som gav mig utmaningen (jag vet vem du är, hehe).