Så kom det väntade beskedet att Löven i dag lämnar in ansökan. Väntat med tanke på de kommentarerna som kommit från Johan Björk på slutet, men knappast något jag trodde skulle bli verklighet när vi först skrev om det.

Är det då klart nu? Nej, är det något man lärt sig när det gäller Björklöven är det att inget är klart förrän allt är spikat. Men förhoppningarna är goda.

Både Björk och avgående ordförande Mattias Lundberg sa att man var hoppfulla att överklagan ska gå igenom, de jurister man varit i kontakt med har sagt att det är fullt möjligt med de förutsättningarna som råder efter insamlingen.

Jag försökte fråga mer om hur det ser ut för framtiden, Björk sade att man arbetar på en fyraårsplan men att det inte är något att säga förrän denna är klar.

På en rak fråga om man inte hade kunnat få in dessa pengar innan konkursansökan svarade Lundberg att han inte trodde det. Han menade att folk inte förstod hur illa det stod till innan man skickade in konkursansökan.

Han medgav vidare att man "kanske brustit något i kommunikationen" men att man lagt det bakom sig och att man nu vill se framåt.

Det är inte svårt att se kopplingen. Anledningen till att ingen förstod var ju att man brast – inte "något" utan jävligt fett – i kommunikationen. Ingen, inte ens medlemmar i 40-klubben, visste ju hur illa det låg till.

Här är en av de viktiga punkterna där Löven måste förbättra sig i framtiden. Man måste bli mer ödmjuka, svälja stoltheten och förklara för medlemmar, företag och media hur det ser ut. Även om det är tråkiga besked att ge.

Jag diskuterade det med en som drog fram ett intressant exempel: Hammarby fotboll är i en liknande situation som Löven. Sportsligt går det bedrövligt och ekonomin sinar. Storsatsningar har gått i skogen och man har problem i styrelserummet. Men i stället för att, som Björklöven, mörka dåliga delårsrapporter och köra huvudet i sanden, går man ut och förklarar exakt hur läget är.

Man skriver på sin hemsida att det ekonomiska läget är allvarligt och att det ser dystert ut. Samtidigt skickar man följande uppmaning: "Det är viktigt att veta att varje match, varje tröja som köps, maten ni äter på Söderstadion, de gåvor som vi fått in genom privatpersoner och företag, jobbet ni gör i olika frivilliggrupper spelar roll, för ett älskat Hammarby."

Vad sänder detta för signaler? Jo, att ni där hemma i stugorna är en del av klubben och att ni behövs för att allting ska funka. Påföljden? Lojala fans som stödjer klubben i vått och torrt.

Redan nu har klubben mer supportrar än den sportsligt sett förtjänar men det har sinat eftersom – fram tills det nu kom fram att klubben var på väg bort, då ser man vilket potentiellt stöd som finns. Björklöven berör ofantligt mycket.

Det är den inställningen och det engegemanget man måste få fram i Umeå om det ska fungera på sikt. Då har man en helt annan stabilitet i att även om det sportsliga sviker så har man fortfarande såväl supportrar som företagen bakom sig. Alla känner sig delaktiga och då är det betydligt enklare att bidra.

Självklart är inte kommunikationen den enda del Löven ska förbättra sig i. Men den är nog så viktig och ska inte underskattas.

En annan viktig punkt är hur den nya styrelsen kommer se ut. Där lär vi få mer svar i morgonkväll när man håller sitt extra årsmöte.