Dagens samarithandling och så inköpen.

Det var då tänkt att vi skulle ta ut Klara på henens första pulktripp. Upp till centrum tänkte vi då, passa på att köpa blöjor och sånt också. Det såg ut att kunna bli ganska trevligt.

Vi kom som ni ser utanför porten. Där tyckte Inkan att Klara inte såg ut att hålla sig riktigt upprätt, och visst var hon kanske lite trött. Pulkfärden fick bli en annan dag. Så vi bytte snabbt pulkan mot barnvagnen. Vi delade sedan upp det så att Ingrid knallade in igen för att börja med lunchen. Jag kunde då ta mina raska steg och göra rutten på bara en kvart eller så.

När jag kom upp till "insidan" av centrum möttes jag dock av ett uppslag "Låst! Ni får gå runt!" stod det utanför entrén. Ändå hade de gjort någon slags tafflig plogning fram dit, så total insnöing kunde inte stå som orsak. Kom dock snabbt på att antagligen hade det från början varit så gott som totalt insnöat, fast efter att förmiddag hade blivit till dag hade så många Ålidhemmare försökt sig på sin vanliga rutt, och tagit sig fram till entrén för att där fått vända, således intrycket av att någon faktiskt skottat/plogat. Nåväl. Det var inte värre än att vi fick gå runt till framsidan.

När jag kommer runt hörnet och ska vika in bredvid nya Lidl-byggnaden ser jag en äldre herre på en el-permobil. Han står i riktning mot en snökarm. Hjulen snurrar så det är tydligt att han söker sin egen rutt, men kommer ingenstans. Jag kommer mig inte för att bara gå förbi, vilken hjärtlös själ skulle kunna det? Jag frågade om han behövde hjälp. Javisst, han ville bara komma på bana igen, tyckte jag i alla fall att han muttrade. Så jag drog ut honom från snövallen han kört in i(?), och konstaterade med blicken mot den taffliga plogningen in mot norra entrén att det inte såg ut att bli någon dans på rosor att komma in dit. "Ja men du ska ju hjälpa mig!" sa han snudd på barskt. Vilken stålfarfar. Så äkta. Jag kunde inte bara lämna honom så. Jag började knuffa permobilen fram längst den taffligt plogade stigen. En vänlig kvinna som passerat erbjöd sig att ta barnvagnen under tiden jag bearbetade permobilen. Så färdades vi i lag, dessa ~25m fram till entrén.

Jag måste säga att jag kände mig ganska lyckad som jag gick hemåt.