Vitlök och jag.

Vitlök är på sätt och vis en passion för mig. Så har det nog alltid varit. Antagligen väger vissheten om rotfruktens helande egenskaper tungt in, för smaken kan ju tyckas vara något tungsmält för nybörjare. Nåväl. Vad gäller förvaring har jag antagligen varit mindre erfaren. Jag försöker så gott det går, och mot vetskap om att vitlök inte direkt är känt för att – efter att ha passerat sitt bäst före – orsaka salmonella, tycker jag mig med gott samvete kunna tillreda den även om den blivit lite kvistig.

Mjo, det här kan väl tyckas vara ett lite bisarrt exempel, så jag tar faktiskt inte på mig ansvaret för just denna vitlöken. Låt oss dock säga att det kunde ha varit min.

Okej då, det är min. Ikväll skall den tillredas. Som ni ser ligger det en hel påse med kamrater på hyllan under. Jag har tagit två vitlökar och tärnat dem, liksom försökt skära ut den än så länge ganska intakta kärnan. Så ska jag köra det i min combomikro. Just det, jag har en mikrougn som har ett grill-läge på 1000w. Kan nog komma att bli helt okej, har planerat strö de brynda vitlöksbitarna över några burkar vita bönor, som krona på verket, that is.

Wish me good luck!