Strax efter 12.00 denna fantastiskt strålande men rätt kylslagna dag beslutar jag mig för att ta en promenad ner på stan. Med ’kånken’ på ryggen stegar jag så i väg och redan efter 10 minuters promenad möter jag så lilla pyret; cirka 1½ år gammal i sittvagn som styrs av troligtvis mormor eller farmor. Barnet sitter vänt framåt i vagnen, dvs hon är vänd från den person som styr vagnen. Pyret ler och det gör även den förmodade mormodern eller farmodern. Så säger den vuxne till pyret något om att att det är kallt ute men får inget svar eller någon reaktion. Pyret sitter nedstoppad i en åkpåse men har inga vantar på sig.

Det som slår mig är; varför i allsin dar har man ungen vänd från sig i vagnen? Hur kan man tro att ungen ska svara eller reagera när man pratar en bit bakom ungens rygg?

Promenaden in mot centrum fortsätter för min del och efter ytterligare kanske 10 minuter möter jag en ung mamma med barnvagn, pyret sitter vänt från mamman och tittar på mig. Mamman frågar pyret om hon känner sig trött och vill sova. Samma sak händer igen, inget svar, ingen reaktion. Återigen får jag en tanke om att det kanske vore lite smartare att vända pyret mot sig, då ser man ju om pyret är trött eller kanske enklare att känna om pyret har kalla händer.

Varför är så många sittvagnar vända framåt? Är det barnvagnstillverkarna som kommit på ett smart försäljningsargument eller är det så att forskningen visar att små barn blir mer harmoniska eller intelligentare av att sitta bortvänd från föräldrarna när de går på promenad? Förmodligen lär jag nog inte få något svar på dessa frågor men ett vet jag, jag skulle aldrig vända pyret från mig om det vore jag som styrde vagnen.

Trevlig helg!