Jaa, så har jag då tagit ännu ett steg in i den s.k. reparationsfasen, den del av livet när tid och slitage sätter sina spår i olika delar av kroppen. För min del var det axeln som inte längre fungerar som den alltid gjort, dvs bra. Efter besök hos ortoped, röntgen och antiinflammatoriska preparat återstod till slut clavikelendsresektion.

Ingreppet gjordes i måndags, fastande och lite pirrig äntrade jag anestesimottagningen. Vänligt bemötande av administrativ personal, trevlig syster Maria och professionella medarbetare på narkosen och operation gjorde att jag redan vid tre-tiden på e.m. samma dag kunde lämna sjukhuset för att vara konvalescent i hemmet.

Jag känner mig oerhört tacksam och stolt över att vi har en sådan fantastiskt bra sjukvård i Sverige. Den ska vi vara rädd om! Tack all personal, och dr. Ulrika.

Nu återstår bara att uthärda smärtan och mobilisera varsamt så är jag nog på banan igen om någon liten vecka, hoppas jag.

Ciao!