Som konvalescent efter ingrepp i axelleden har man legitim rätt att bara lägga sig ned och vila ett tag, vilket jag alltså gjorde igår e.m. Ungefär samtidigt som jag vaknade till liv kom min älskade make D. hem från Coop med diverse matkassar. I samma stund ringde väninnan L. och meddelade att hon satt i en dösnygg soffa på Röda Korsets secondhandbutik på Ersboda och undrade om jag kunde komma förbi och vara smakråd. Självklart ställer man upp på laget, sade jag och fick älskade D. att köra mig dit. (Pga tidigare nämnda ingrepp är jag inte riktigt bra på bilkörning)

Soffan som L. satt i var jag inte så förtjust i men väl den soffa som stod bakom den, rödbrun till färgen, plysch med tidlösa trädetaljer. En 3-sits och en 2-sits. I toppskick, klassisk design, inte en enda fläck och mycket sköna att sitta i. Vad kan man mer begära för 650:- för 2 soffor!?

Idag kom sofforna på plats, så snyggt! Älskade D. och jag firar med mysbelysning, en kopp kaffe och njuter. Så kommer tonårsdottern F. hem och av minspelet att döma är förtjusningen inte lika stor hos henne…
-’MAMMA, dom där sofforna är ju tantvarning!!!’, utbrister hon.
-’Vilken färg! De är ju bara gamla som har såna´ soffor…’
-’Dom är ju inte så mjuka …’

Som sagt, än en gång kan jag konstatera, vi har olika smak. Men älskade D. och jag känner oss mycket nöjda med sofforna …

Nu väntar middag hos grannen, Ciao