Så här tidigt på söndagsmorgonene kan det ju kännas lite´magstarkt att fundera över vad det är som gör att män tar sig friheten att våldta, skjuta, förnedra och mörda kvinnor.

Men ett samtal med en väninna hänger kvar … hon berättade om tiden från sitt äktenskap, nybyggd fin tegelvilla och 2 barn tillsammans. Han var hennes stora kärlek när de träffades, relativt unga. När hennes man kom hem efter att ha varit på borta en stund på kvällen var han kåt och ville ha sex. HON VILLE INTE. Då lyfte han upp henne, bar henne till sängkammaren och tvingade sig till sex, allt medan hon grät hela tiden. Skrek gjorde hon inte, hon ville inte väcka barnen. Ungefär så fortgick deras äktenskap under några år fram till den dag när hon bara inte längre stod ut och samlat tillräckligt med mod för att säga: ’- jag vill skiljas’. Han förstod ingenting, de hade de´väl bra?!

Under veckan som gått har en man, en polis i Tromsö mördat sin fru som ville skiljas. Hon hade lämnat huset 1 vecka tidigare och kom tillbaka till villan för ett ärende, då SKÖT HAN HENNE TILL DÖDS MED SITT TJÄNSTEVAPEN.

Carolin Stenwall, på väg till en arbetsintervju i Jukkasjärvi, stannar på en parkeringsplats där hon möter en man som hon kritiserar för hans sätt att köra bil. DÅ MÖRDAR HENNE HENNE. En psykiatrisk utredning har kommit fram till att han var inte psykiskt sjuk. utredning.

Vad är det i den manliga kulturen som gör att män (inte alla men oerhört många, alldles för många) tar sig rätten att slå, våldta, förnedra och mörda kvinnor?

Vad är det som gör att män tillsammans med andra män inte kan beskriva, berätta och visa känslor av sorg, smärta och förtvivlan utan i stället väljer att gå ut på krogen supa sig full alternativt misshandla någon som råkar stå eller komma i vägen?

Vad är det som gör att soldater i krig tar till det mest vidriga vapen som finns, våldtar kvinnor och barn inför deras män och föräldrar?

Jag blir så trött och sorgen när jag hör alla dessa berättelser som tyvärr också är alldeles för många till antal. Det borde vara varje förälders, medmänniskas, idrottsförenings uppgift att visa på och förmedla hur man skall förhålla sig till andra människor, oavsett vilken relation det är. Men kanske allra viktigast i en kärleksrelation. Respekt, ödmjukhet och bekräftelse borde väl vara självklarheter …. inte i någon relation finns inte utrymme för våldtäkt, förnedring eller slag.

Då först kanske KVINNOFRID får full genomslagskraft.