Efter många våndor, ångestfyllda nätter och tvekan så kom jag då äntligen till skott: radhuset skall säljas. Mitt under den värsta finanskrisen sedan 30-talet, hur är det möjligt?! Är det möjligt över huvud taget? Men när väl beslutet var fattat och mäklar-Jörgen värderat, informerat och dragit upp strategier för hur allt skulle gå till väga fattade jag stafettpinnen och idag gick vi alltså i mål!!! Jiippii!!! Vi har tom skrivit kontrakt idag. En liten umefamilj var så pass intresserade att de bestämde sig för att köpa radhuset och flyttar in 1/4.

Konstigt kommer det nog att kännas att lämna radhuset som varit mitt hem-min borg under den senaste 17 åren! Vad är det som gör att ett hem blir ett hem? Möbler, upplevelser och relationer som knutits och utvecklats under åren? Förmodligen är alla delar med men har kanske olika tyngd. Relationer – jaa, här har ju ungarna växt upp, två av dem har redan flugit vidare till egna bo´n och snart är vi ensam här, älskade D. och jag. Det var här i huset som älskade D. kom på besök första gången januari 2003, det besöket följdes av fler och nu bor han här varannan månad. Så det kan bli …

Bättre att flytta och skapa något nytt tror jag att jag tycker, kanske … men det är inte utan att jag kommer att sakna radhuset. Men det gäller att tänka positivt … happy thoughts som Josseposse brukar säga.

Go´natt!