Vi besiktade huset idag. Som tur är gick det smärtfritt, och vi kan med gott samvete köpa det! Halleluja! Det är till och med bättre än jag minns! Köket inte lika mörkt, golven helt ok och det känns öppet och så himla trevligt. Februari känns åratal bort! Inte har jag lust att vänta flera månader med att flytta! Nu, nu, nu, nu! Den stackars maken tycker det är lite för snart. Han gruvar för packning och flytten. Inte jag. Det brukar ordna sig! Tålamod är definitivt inte min främsta dygd…

Efter besiktningen hade jag tänkt lokalisera julstjärnor och dyligt inför helgen, dessa som jag så duktigt packat ner och kört iväg till stugan. Fint. Åt lunch och blev plötsligt så trött. "Jag tar en liten power-nap", tänkte jag. För säkerhets skull ställde jag mobilen. Hjälpte det? NEJ! Vaknade strax före tre, sur för att jag sovit bort en hel dag (det kändes i alla fall så), och insåg att jag skulle få köra till stugan med två barn i bilen, trampa runt i vatten och gegga samt fumligt famla mig fram i kolsvartet! Hittade allt utom lådan med adventssaker. Typiskt.