Aaaah, idag hade jag nöjet att möta tre av mina fd elever när jag var och jobbade. Mycket trevligt! Lärarhjärtat liksom sväller av stolthet och jag solar mig i deras strålglans, lite på avstånd för att inte ta åt mig äran som faktiskt tillhör mina fd. elever. Ångrar inte för en sekund att jag tog en chansning och provade Sävar. Unika elever som var helt fantastiska och otroligt jobbiga samtidigt! You rock!

Ja, idag har jag faktiskt fått vara lärare igen! Tjohooo! Det känns som tusen år sedan, och jag njöt av de flesta minuterna, trots att jag bara var "vikarien". "Vikarien" – en jobbig person som tvingar eleverna att ha lektion när de i sitt eget tycke borde få slippa, eftersom ordinarie lärare inte är där. Alltid lika intressant förutsättning!

Efter jobbet fick jag för mig att leka supermamma och tog med barnen på Maxi. Hur tänkte jag då? Det gick väl hyfsat ändå. Abbe slickade konstant på kundvagnen och lyste sig själv i ögonen med självscannern (till mammans fasa), och Noel studsade i kundvagnen så det kändes som om den skulle gå av och skulle lyftas i och ur 10 ggr. Till slut lyckats jag förflytta den trögmanövrerade vagnen med högerdrag till kassan och stannade för att packa i lite varor i påsar. Plötsligt hörs ett överljudsvrål, och jag lovar att varje huvud i närheten vänds åt mitt håll. Det är min ljuve Abbe som skriker som en galning. När jag viskande säger åt honom att sluta, och att man inte får skrika så, skrattar han nöjt och säger:

-Mamma, du är bajs.

Kärlek.