Vältrade mig hålögt upp ur sängen 5.45 med förhoppning om att bli utringd på jobb, men det var tystare än på månen vill jag lova! Inte en enda liten signal! Ingen skola i Umeå kommun som hade behov av en stackars uttråkad lärare, så här sitter jag nu och rullar tummarna.

Tycker faktiskt att det är tortyr att inte veta, att kanske ringer telefonen, att kanske måste jag stressa iväg barnen till dagis, att kanske spelar det roll vad jag tar på mig, att kanske….ja, ni fattar. Det är ju ingen som betalar mig för att barnen och jag tappar 1,25 h sömn till ingen nytta. Men Gud nåde mig om jag inte är beredd att ställa upp! Då är jag lat och arbetsovillig, blir straffad av a-kassa och arbetsförmedling (fast det är man ändå, för man får exempelvis bara stämpla upp till heltid i 75 dagar, och hur ofta får man ihop 8h undervisning en dag?). När man är arbetslös är man tydligen skyldig att ställa upp på vad som helst, och inga vanliga regler gäller! Är det rimligt att leva under en sådan stress? Får jag någon kompensation för min stressiga arbetsmiljö? Nej. Jag ska ju vara tacksam att jag ibland får jobba. Hrmpf!