Vaknade för några dagar sedan av glada rop angående bebisar nerifrån, och lyckades masa mig upp för att ta reda på vad som orsakade uppståndelsen. Dröm om min förvåning när jag ser myggmedelsrollonen i yngste sonens hand, och vackert oljigt blänk från bebisbok, bord och honom själv. Suck. Snacka om rivstart på dagen. Inga långa uppvakningsperioder här inte, nej, man kastas rätt ut i livet direkt, utan skyddsnät.

Jag frågade honom om han rollat annat med myggmedel. Han tittar på mig med stora, oskyldiga blå ögon och svarar: -Nej. Jag borde ha vetat bättre. Det är ju mina barn det handlar om! Just innan vi ska åka till dagis känner jag en bekant doft från storebror. Myggmedel! -Hur kommer det sig att du också luktar myggmedel? Sonen svarar med nonchalant självklarhet: -Lillebror tyckte jag skulle ha det där. Vidare följde en längre dialog där jag frågade honom varför han inte sagt till tidigare när jag ändå höll på att tvätta upp lillebror, men den ledde ingenstans.

Väl hemkommen igen efter dagislämning ser jag ett bekant blänk från tv:n. NEJ!!!! En femtedel av nämnda tingest är noggrant inoljad med, just det, myggmedel! Hur får man bort det från en platt-TV? Mystiska, men ändock välkända dofter står som ett moln kring flera av soffkuddarna också. Okej. Vi har definitivt inte problem med mygg hemma.