Melankoli

Såg en dokumentär ikväll på dumburken. Filmen handlade om ett samhälle som hette Messaure. Det är inte klokt att det bodde ända upp till 3000 personer där inne i skogen. Men det var ju ett jätte bygge som Vattenfall gjorde där.

Det som berör mig mest är att alla spår efter dessa människor är borta. Det finns ingenting kvar. Dom bodde ju där under nästan 10 år. Det var som en liten stad med allt som hör till. Alla barn som gick i skola och hade sin barndom där, dom har ingenting utom sina minnen kvar.  Hela stan var bortplockad bara träd och vägen var kvar.

I Stalon var det ju samma sak när kraftstationen byggdes. Dom hade ju skola, bio och folkets hus. Kiosk och fik fanns också och alla hus som folk bodde i. Nu är det bara en stor tom yta med enstaka tallar och lövsly. Man kan ana några vägar och grusbankar som husen stod på. Vart tog alla dom människorna vägen sen och alla barnen, hur gick det för dom?

Man ska nog inte fundera så mycket över det hela men filmen berörde mig djupt.  Det måste ha varit starka människor som orkade flytta och börja om vid nästa bygge.

Näe nu är det dags att landa i snarkofagen. Sov gott.

2 kommentarer

  1. rosita johansson

    Åh, det känns att jag är långt nere i landet!

    Underbart väder vi här i dalarna,soligt vårligt!
    Vi hälsar till alla i storsele,vi deltog ej i vasaloppet
    men känner oss på topp ändå!
    Ang ditt inlägg idag- du är ju en av alla barnen….

  2. Rosita o Totte

    Hej mina vänner!
    Vi har dragit oss lite längre upp-till Bollnäs-
    för att så småningom dra oss till IKEA!
    Men jag tror inte att dom kan konkurrera ut min gam stol hemma…
    Skall även snart axla farmorsrollen, o what a life!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.