Ratä full i skåpa=psykbryt

Dagen börjar med strålande solsken och humöret på topp. Efter jag varit på en underbar morgon promenad med hundarna så skulle jag städa undan lite hemma. Min sambos matlådor hade stått på bänken ett tag så jag skulle ställa dom i ett av skåpen MEN där var fullt av andra burkar. Jag får väl ta och riva ut allt för att få in det som är viktigt då, tänkte jag.  Det hela slutade med att det blev en kedjereaktion genom hela köket. Halvtomma spagettiförpackningar häldes ihop i nya burkar som hämtades ur andra skåp som resulterade i att glasburkar flyttades ut för att ge plats åt andra burkar som var fyllda med sånt som man hällt ihop som var samma sak.

Tydligen har jag en dold last som jag inte visste om. PLASTBURKAR………… det blev en hel sopsäck och en papplåda med glasburkar.

Jag var tvungen att stoppa där. Och ändå var det bara två skåp som jag gått igenom. Jag satt mitt på köksgolvet i burkhögen och kände mig gråtfärdig varför kan man inte kasta undan lite i taget? Men ska man se det från den positiva sidan så hittade jag faktiskt 3 burkar med tårtpynt och en helt plastburk med torkade trattkantareller som jag glömt bort att jag hade.

Nu till något mer behagligt.

Läste Christine i Skogs blogg om barndomsminnen. Så underbara stunder man hade som barn. Vi hade också stora föreställningar i ladorna runt i vår by med cirkus där hundarna och katterna fick agera både lejon och elefanter. Bäst var det när man skulle dansa på lina och hade skidstavar till hjälp för att hålla balansen. Föräldrarna jublade och aplåderade alltid åt våra konster. Suck vilka minnen.