Många kakor blev det.

Idag går jag in i slutfasen av ritualen kring Herman.

I förra veckan kom min sons kompis flickvän med en lill Herman till mig. Med sig hade hon en utförlig skötselanvisnig angående omvårdnaden kring detta degkedjebrev. Jag brukar i vanliga fall vara ganska ointresserad av dylika ting men av någon anledning så tänkte jag prova på i alla fall.

Jag har rört och fyllt på och rört enligt anvisningarna och idag så ska jag alltså dela degen i fem bitar och ge bort fyra av dom. MEN INGEN VILL HA . har frågat alla jag känner. Det hela slutar emellertid med att imorgon då finalen av det hela sker så får jag baka 5 st Herman. Jag hoppas att kakan blir god den skulle bara våga annat.

Nu till något annat.

Pelargonior är något av livets budbärare. Från att vara torra och till synes döda så spirar dom så fort man börjar vattna och slita och böka med dom. Och som belöning för den ibland något ovarsamma behandlingen så skänker dom mig den allra underbaraste blomprakt man kan önska sig. Ny för i år är en fläckbladig skapelse som jag fick i höstas av Ewonne Sandkvist. Jag trodde länge att den var förbi men se på tusan nu är den på gång.

Gårdagen kändes det som att rensa sly. Först förvuxna torra pelargonior, sen mina clementinplantor som jag kapade rejält och sist men inte minst morsdagsrosorna som stått och sett ut som kravallmorsor hela vintern. Jag känner mig väldigt nöjd.

Det kan tyckas att jag bara babblar om vardagliga och triviala saker men det finns dom som är så mycket bättre på att skriva om samhälleliga och världsliga händelser så det överlåter jag till dom.

Hopp och hej från mej.