Kärlekens små pikanta fadäser.

Hej igen.

Det var ett tag sedan men skrivarfingret har tagit ledigt tills nu.

Zonja min undrerbara hundfröken är i höglöpen. Hon går omkring och ser helt oförstående ut när Zappo (gråhundshannen) lider alla helvetes kval. I morse höll även jag på att på panik när Zappo fick någon sorts kärlekskolaps. Hela dolmen hängde ut och sedan höll han inte på att få tillbaka den där han hör hemma. Det tog säkert en halvtimma innan allt vart normalt igen. Hundstackarn kunde knappt gå. Jag var alldeles uppriven och orolig men Zonja hon bara satt och log. Det såg i alla fall ut som det.

Jag måste få berätta att vi i Storsele bor numera i en världsmästarby.

SEBASTIAN BROSCHÉ är världsmästare i brasiliansk jiujutsi (jag tror jag stavat rätt). Det är ju inte riktigt klokt vilken kille. Han ska få stora kramen av tanten i grannhuset när han kommer hem.

I helgen som var så fick jag hålla världens sötaste babypojke, Edwin heter han. Jag är plastfarmor till honom. Han har de blåaste ögon som finns och den största kalufs jag sett på en 3 veckors baby.

Nu är det kaffedags…….det bästa lilla dags jag vet.