Då är då och nu är nu

Hej.

Jag blev glatt överraskad i morse när solen sken, enligt yr.no och vackert väder så hade dom spått att det skulle regna. Träffade grannfrun när jag for med hundarna, hon var lite bekymrad över att inte få plantera ut sina växter än. (Hon är en krutgumma med mycket gröna fingrar). Jag håller med för mina pelargonior mår inte bra av att vara inomhus längre. Dom ser liksom inte riktigt lyckliga ut.

Underbara måndag, jag har infört attt det är min egen dag. Fast jag har mycket att stå i så gör jag bara sånt som jag njuter av på måndagar. Ibland så gör jag inte mycket och ibland så händer det allt möjligt.

Äntligen har min syster kommit hem igen (till Umeå där hon bor). Hon har varit på en liten turné  neråt landet kan man säga. Vi brukar ringa varandra nästan varje dag utom när hon är på turné förståss.

Jag kom att tänka på då jag själv tog studenten. Vi hade ingen bal med vackra klänningar och middag på hotellet. Då var det silkespolo och alla sjärtasbyxa eller gul o blå jeans som gällde. Bal á la Usa var nästan skamligt. För egen del så minns jag att jag och kompisen satt ute bakom en bil i Silverdalen Dalasjö och drack billigt vin.

Man säger att det var bättre förr men det vete f—-n.

Jag är nu 50+ och lever än och mår ganska bra. Men som sagt  det var då, vi ska alla leva i nuet med allt vad det innebär. Idag blev det mycket snack om allt möjligt men så är det ibland.

Tack och hej

 

 

 

2 kommentarer

  1. Ljuva 70-tal

    Hejsan syrran! O vad jag har har haft ”lappsjuka” under denna lilla tid jag varit på annan ort. Känns alltid bäst att komma till västerbottens gräns!
    Vilka tillbakablickar du gör, jag har haft ett levande liv och fortsätter med detta-blir aldrig mer än 17 år, men visst finns det saker som Dikanäs folkets hus, som gör mig ledsen – där som allt började! Men stolt kan jag erkänna att det var där jag lärde mig att dansa riktigt-för att senare i livet uppvisningsdansa….
    Vad jag ej glömmer är Monikas guldgula lockar, hennes kompisar, livet på Larco-27:an……
    Men jag är fortfarande 17 år……

  2. Monica Ernstsson

    Svar till Ljuva 70-tal (2010-06-14 20:00)
    Ja du kära syster, jag håller väl på att bli gammal men det känns som att det var enklare att vara ung på 70-talet. Det där med Dikanäs Folkets Hus är väl helt otroligt, va roligt man hade där. Numera finns inte en hederlig dans längre, det är synd. Snacka om att umgås över generationsgränserna. Jag minns att dom äldre gubbarna var sagolikt duktiga på att dansa. Just idag är jag 50+ imorgon är jag kanske 18 eller 21 vem vet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.