Egenligen har jag inga helt färdiga tankar om det hela. Men en poäng, även om den inte är speciellt synlig här, är att skapande är mer än populärkultur. Plus frågeställningen om automatiserat skapande är för alla?

För några dagar sedan öppnade jag ett mail i min mailbox som började med orden: “Sudowrite is the World’s Best AI for Fiction. You’ve tried us befeore. (That’s why you’re on this email.) BIG NEWS: Our newest feature lets authors draft novels in days and have more fun writing.” Skriva utkast till en roman på bara några dagar. Ett, det är reklam och reklam brukar inte vara något att ta på orden. Två, smartare personer än jag har påpekat att vi som art automatiserade skapade innan vi automatiserade rörmokeri. Tre, de använder ordet ”authors”. Tekniken är kraftfull, men när de använder just ordet “authors” kan det ändå vara så att de utesluter vanliga dödliga. Jämför med att det finns böcker med titlar som: This year you write your novel. De flesta människor kommer inte att skriva romaner, oavsett vad boktitlar säger. Eller är det kanske så att tekniken är så kraftfull att vanliga människor har nytta av den, även när det gäller skapande?

Just skapande är mycket mera än t.ex. skriande. Jag vill minnas att nobelpristagaren Morten Meldal kallade organisk kemi för en kreativ vetenskap och jämförde med målning. Samtidigt som jag saknar att studera biokemi (organisk kemi är kolföreningarnas kemi, biokemi är kolföreningar som kan krypa). Ska jag våga ställa samma fråga där: Är tekniken ett hjälpmedel för de som redan kan, för den som redan har resurser, eller kan den också vara till hjälp för de som inte har tillgång till elit-universitet?