Jag planerar att ta körkort. Saken är den att jag inte ens har fått körkortstillstånd. Det är nämligen så att en månad efter att jag gjort mitt syntest för tillståndet fick jag ett brev från Transportstyrelsen. Myndigheten kräver att jag, pga, en autismspektrumdiagnos behöver ett läkarintyg på att jag kan ta körkort.

Min första reaktion var irritation. Jag är en vuxen, myndig människa, om jag vill förbättra mig själv, vill kunna söka jobb där jag behöver körkort, vill kunna ge tillbaka mer till samhället, varför ska då myndigheter göra det svårare? Att avgöra om jag är trafiksäker eller ej är i vanliga fall en uppgift för körskolelärare. Men myndigheter litar i just mitt fall inte på körskollärare utan tycker att det behövs specialistläkare. Nu måste jag vänta i månader och betala för ett läkarbesök innan jag ens får sitta i förarsätet. Det är inte heller något konstigt att jag vill ha körkort. Jag kan på rak arm nämna sex personer jag känner med autismdiagnoser som har körkort. Vi finns redan på vägarna.

Jag påmindes till och med om en bekant som spelade in en låt som började med orden: ”Myndigheter bara sabbar och förstör / behandlar dig som icke arbetsfört”. Den låten är ”en känga till de som behandlat oss med diagnos illa” i solidaritet med andra som har blivit dåligt behandlade av myndigheter skulle jag kunna fortsätta att kritisera Transportstyrelsen. Men jag kan faktiskt göra tvärt om, vara djävulens advokat och här försvara myndigheter. Jag gick in på google schoolar och sökte på artiklar om detta ämnet. Många artiklar handlar om forskning om inlärning av bilkörning för autistiska. Tyvärr finns det också en amerikansk metastudie där autistiska bilförare har en statisk säkerställd överrepresentation i bilolyckor. Det finns fortfarande frågetecken, t.ex. om amerikanska förhållanden gäller i Sverige? De har bl.a. mer dödliga trafikolyckor generellt. Finns det andra grupper i samhället som också är överrepresenterad i olyckor men inte screenas av specialläkare innan de ens får provköra? Men allt sådant kan var krystat och önsketänkande från min sida. Dessutom har myndigheterna säkert mera att gå på än vad jag kan hitta på några minuters sökande. Jag skriver detta som lekman.

Saken är snarare att även om det skulle vara motiverat, är det inte motiverat att krångla till det så här mycket. Är det inte möjligt att förenkla proceduren? Jag kan snabbt tänka ut tre förslag.: 1. Kan körförmåga avgöras redan när diagnosen sätt? Precis som det sker vid t.ex. synskador? Visst neuropsykiatri är mer komplexa än synfel. Frågan är om det ändå inte är möjligt att avgöra hur handikappande en diagnos är direkt när den sätts? Det borde ligga i sakens natur att det kan avgöras. 2. När jag först läste papperet tänkte jag: ”Imorgon ringer jag hälsocentralen”. Sedan såg jag att det stod ”specialistläkare”. När jag ringde Neuropsykiatrin var också det första jag fick höra att jag skulle kontakta hälsocentralen, varpå jag på nytt fick förklara att det var vad jag först tänkte, innan jag såg ordet ”specialistläkare”. Är det möjligt att en destriktläkare skulle kunna utfärda dessa intyg? 3. Varför ska det ta en månad att få ett brev om krav på komplimenterande information? För att vara tydliga kan det poppa upp direkt efter att du fyllt i rutan om neuropsykiatrisk diagnos. Varpå de automatisk skulle kunna skicka ut ett brev på posten. Arbetsförmedlingen skickar ut stora mängder irrelevanta massutskick med posten, men Transportstyrelsen kan inte automatisera relevant information?

Sammanfattning även om processen skulle vara nödvändig, behöver den inte göras onödigt långsam, dyrt och krånglig. Det är att sabba och förstöra för den som vill utvecklas.

PS.Jag kan inte vara den enda som har haft detta problem. Halvt på skämt. Om jag får så mycket som ett ”gillar” eller en positiv kommentar, kommer jag att forska mer på det hela för att kunna skriva om detta till en debattartikel.

Om jag lägger upp nämnda låt kanske jag ger artisterna en eller två visningar till.