Tre funderingar om internet. Den första och sista berör politik och riskerar därför att få mest fokus. Först ämnet som inte är politisk, men som har blivit politiserad. Det är möjligt att jag någon gång för sådär 4 år sedan, på sociala medier, har “gillat” ett inlägg om att JK Rowling är transfob. Två, när jag för några veckor sedan såg en galen rubrik om henne, gick jag över till X och började följa Rowling där. Rubriken var JK Rowling Holocaust Denialism: Author Pushes Claims That Trans People Were Not A Target. Att nämna Rowling och förintelseförnekare i samma mening var för mycket för mig. Med andra ord, att på det sättet polarisera och kasta anklagelser vilt omkring sig är något som kan “backfire”. Att folk kan ta ställning för den personen som upplevs vara offret för vuxenmobbning. Inte för att det egentligen spelar någon roll om Harry Potter-författaren har en följare mer eller mindre.

Men för att gå tillbaka, var detta en påminnelse om att kan var kontraproduktivt att gå fram som en ångvält, vuxenmobba sina motståndare och så vidare. Extremism föder extremism, förutom att jag inte ser det som extremism att följa en brittisk författare. Just det, de personerna som jag eventuellt har gillat deras inlägg om transfobi, är amerikaner som försvann från mina vänlistor i samband med pandemin. De var så extrema fans av hårdhänta pandemi-restriktioner. De försvann antagligen för att de inte gillade att jag inte såg meningen med att sätta munskydd på treåringar, eller för att jag inte ville bli predika för om hur underbart det är med lockdowns. Polarisering. Och med små bokstäver skriver jag lite mera om ämnet längs ner.

Annars, något mera direkt om internet. Några av oss blev ju beroende av internet redan under tiden som numera kallas webb 1.0. Något att kommentera där är hur länge webb 2.0. har funnits. Att det inte har utvecklats något bättre. Facebook fick sin gilla knapp 2009. Det är länge sedan. En app som har uppenbara problem, nämligen Tinder lanserades 2012 och har mig har den veterligen inte ersatts med någon annan. Ni vet, för heterosexuellt dejtande är problemet att det för en man finns en reell risk att han får ordagrant inga matchningar och för en kvinna är problemet att Tinder ”threw the net too wide”. Det kanske är mänskligt dejtande som är problemet, men poängen är att tekniken fortfarande inte har hittat ett sätt att övervinna problemet. På lite samma ämne, undrar jag om inte webb 1.0 var bättre för att lära känna andra än vad webb 2.0 är? Här skriver jag medvetet spretigt, men jag brukade tro jag att det handlade om anonymitet, som gjorde att folk skrev mer öppet. På man-kvinna temat, som man kan man minnas att web 1.0 nästan är det enda stället jag i text sett kvinnor uttrycka sig positivt om sex. Samtidig var det på 1.0 man insåg hur vanligt det var att kvinnor hade varit utsatta för våld. I båda fallen kan anonymiteten spela roll (och det kunde vara samma heterosexuella kvinna som skrev båda sakerna). Men det är egentligen större skillnader än så mellan webb 1.0 & 2.0.
 

Det finns ett avsnitt av Förmiddag med Sara Stenholm på Sveriges radio där Katarina Barrling och Göran Greider diskuterar ABBA-nationalism och ett pågående nationsbygge. Nationsbygge, jag trodde det enda nationsbygget som skulle kunna bli aktuellt skulle vara för det självständiga Norrland. För som genuin norrlänning stöder jag det – alltså jag är född i Småland men jag har genuina intressen, samtidigt bor jag i Norrland, slå i hop de och jag är ”genuin norrlänning”. Det är väl så det fungerar? Okej, nationsbygget, det är tydligen något som kan pågå hela tiden. Eftersom jag tidigare har nämnt svensk 1900-tals poesi kan jag nu fråga mig om det finns någon chans att ”kidsen” högläser Karin Boye på tiktok? Det skulle vara nations byggande i samma anda som den nämnda Abba-nationalismen. (Det finns anledningar till att vägra ladda ner tiktok, men det är en annan historia.)

Jag är inte biolog – jag spelar bara en på internet – men om jag ska kommentera lite mera, för mig känns det spontant naturligt att personer, i sällsynta fall, kan födas med en kvinnlig hjärna och manlig kropp eller tvärt om. Som en vän i Österrike sade ”det mesta kan hända i naturen” (fiskar har inte utvecklat propellrar och inte heller livet kan bryta naturlagarna, men i övrigt kan vad som helst hända). På just sociala medier har jag väl också sett en eller två forskare som säger just det. Någon annan som hörs i debatten är orden “biologiskt kön”, här är jag antagligen lite löjlig, men här irriterar det mig lite att det aldrig definieras. Kön bestäms av vilka könsceller, stora eller små, en individ har potential att producera, något som hos däggdjur och fåglar styrs av kromosomer. Det måste vara det som menas med “biologiskt kön”, samtidigt – även om hjärnan och könsceller nästan alltid håller med varandra – är hjärnan också biologisk. I sammanhanget finns det bara två könsceller, vilket måste vara irriterande för de som hävdar att det finns fler än två kön. Och nu har jag kanske irriterat båda sidorna i debatten. Dessutom behöver detta stycke inte ha någon relevans för den debatt vi har haft i västvärlden de senaste åren.
Norrland, självklart kommer vi inte att bli ett självständigt land. Tanken var att vi är en universitetsstad. Vi behöver locka studenter och forskare från hela världen och ju sämre sverigebilden blir, desto svårare kan det bli? Alexanderhugget skulle vara att strunta i sverigebilden och istället starta ett nytt land. I värsta fall bygga en mur mot söder. Haha