Med fullastad ”Kamel”……..

Fredagen den 10/6 Torgmötesdagen!

 Jag vaknar i min egen bastu (mitt sovrum) årets varmaste dag, Torgmötesdagen!

Så fort hjärnan börjar fungera efter x antal koppar kaffe, kommer den, ångesten, den välkända, min sambo i livet. Fan.. inte idag, inte idag, inte idag, idag måste jag ha kraft att ta mig ner till Rådhustorget, måste…… När min sambo slår till med full kraft hjälper inte mina verktyg, då hjälper det inte att jag lagt ner 345 000 på att få just det, verktyg…. för frisk blir jag aldrig aldrig mer, men bra dagar visar den sig inte med full styrka. Jag vet att det är för att jag är stressad och klockan tickar på, jag vet det , men min sambo lever sitt eget liv. Eva ringer och säger att hon självklar kommer ner, det hjälper en stund, samlar mig, djupandas, vankar, spelar rock, dansar, spelar progg……. sjunger med för full hals i de välkända texterna, Jag har väl stått på "Barrikaderna" förr, jajjamän:).
 

Jag packer min Kamel…( läs cykel), jag vet att om jag gör det riktigt komplicerat för mig, lastar fel tex, så släpper sambon taget, helt galet, men så är det! Försöker hitta några sommarkläder som jag får platsi ( Man blir inte smal av billiga kolhydrater) äh ta på mig det som är bekvämt!

På skakiga ben börjar färden mot Rådhustorget, tar vägen vid Älven, inte för att den är vackrast, utan för att ångesten blir värre i trafiken, och jag vill inte riskera andras liv. Gud så varmt, men det går faktiskt bättre än jag tror, nästan framme möter jag ett gäng skrattande, vackert klädda Afrikanska ungdommar, de försöker att  ta ett kort där alla får plats, jag erbjuder mig att ta det kortet åt dem, får en stor varm kram och leenden som Gudssända… Klick.. nya skratt nya kramar…. Det här blir en bra dag, YES!

Delar ut vårt " VälfärdsQuiz", människor vill tala, människor vill fråga. Jag talar och svarar… Lycklig! Väl framme ser jag Bernth, lugn o trygg, Annelie med sambo kommer, stressad, med sitt leende, Liselotte kommer med ljud, Annsofie kommer med Baner och härlig son. Mina nyfunna vänner!

Vi sätter igång, talar delar, svarar,eldar,stödjer,får ros av okänd kvinna, rösten spricker, gråten går inte att stoppa, då viskar AnneLie : "Jag står här bredvid dig, jag står här bredvid dig" Då släpper sambon taget. Radio vill spela in för framtida progrem, jag är plötsligt stark, jag vill bara skrika ut " Vi tystnar aldrig" Vill krama mina hjältar i arbetsgruppen, hjärtat svämmar över….. cyklar hem längst Älven, just bara för att den är vacker!!!!!!!!

Tack till AnneLie, Liselotte, Annsofie, och Bernth (Eva får plats också)

TACK!!