Surströmmingsoskulden förlorad………………:)

     Där står hon som hon lovat, brunbränd, lite orolig, skannar av mig och ser att det inte är läge för några frågor, ser att jag måste kedjeröka, att jag måste ha en minut för mig själv!  Utredninsmötet var det det var, det går inte att fråga hur det gick, jag är avstängd, känslolös, upprörd, och otroligt ledsen på samma gång.

Vi går förvirrade ner mot Huvudentren på Nus, jag samlar ihop mig, torkar tårar, och försöker vara cool, så löjligt att försöka vara cool när hela kroppen bara vill falla ihop, men sån är jag, INTE visa, Inte visa. Journalisten på P1 är på plats, hjärnan fungerar inte, men jag svarar så gott jag kan, så otroligt tacksam att det blir ett program. Ser inte att Eva försvinner en stund, får en blomma av henne, blir förvirrad men glad. Blomman sätter på något sätt en punkt för det svåra. Säger hejdå till Journalisten, blir fnissig, hinner inte fundera om jag skall klara att åka bussen hem, bara gör det. Blir Stockholmsirriterad på att bussen står fem minuter på Vasaplan, och löser i ett nafs lokaltrafiksproblemen i min nya hemstad Umeå, inser inte ens hur löjlig jag låter………..Blir inte ens generad när jag ser att alla andra på bussen ler och tar det med ro, sån är jag to di lo….

Inne på Ica har jag fniss i hela kroppen, Eva och jag låtsas gräla om tomaterna, skrattar åt reaktionen, fnissar… Är trött och lättad! Vi vet båda vad som skall ske om några timmar, jag skall bli av med min Surströmmingsoskuld, ikväll är det bra väder sol, och framför allt lite blåst, förstår senare vad hon menar med blåsten………………………  Vilar en stund, vill iväg, vill upp till Eva, vill ha det gjort:)))

Där sitter hon med ett pillimariskt leende, hon tror inte att jag fixar det, allt är förberett.

Det pysser på ett oroväckande sätt när burken öppnas, och så slår den i emot mig LUKTEN…… Likmaskarna samlar sig, står klara till attack, flugorna likaså, samma lukt som när Polisen öppnade dörren till min granne som legat död i sex månader…… I stockholm kan sådant händ vill jag lägga till…… Precis samma lukt!, sååååååå otroligt vidrigt! 

Eva ler, …………….. Jag tänker på dyra illaluktande ostar, och hur jag älsakr smaken av dem.

Vinden vänder lite och jag klarar att sätta mig vid bordet, förstår det där med blåsten:))

Härmar Eva, gör en likadan som hon, lyder order, så här skall den vara, jag tar dock lite extra lök…… Så biter jag, tuggar väntar på kräkreflexerna. Eva tittar på mig, jag tuggar……. och så kommer den smaken, går inte att beskriva, går inte att förklara, jag ler, jag är fast…… Jag är fast i surströmmingsträsket, jag är fast, skrattar…… Så här skall livet vara, precis så här! Så otroligt Gott, helt magiskt! 

Precis så skall livet vara!