Hur kan man sjunka så lågt att man går och tar ett barns leksaker. Nu när våren äntligen har kommit och gräsmattan har töat fram så skulle vi ta fram Ludwigs älskade traktor. Traktorn som han fått av Morfar och Anette hans första jul. Den finns inte. Vid nått tillfälle i vintras tog vi fram den för han ville så gärna leka lite med den. Och nu är den borta. Det är absolut aldrig rätt att ta saker, men att ta från barn är riktigt lågt. Det gör mig så upprörd. En leksak som kanske kostat ett par kronor har väl varit en sak, men det va en ordentligt stor traktor som kostade därefter. Skulle den/dom klara av att se Ludwig i ögonen? Har försökt att förklara att den inte finns kvar, men det är inte så lätt att förklara för en tvååring att den är borta.

Nä fy skäms på er som har tagit den!!!!

Trodde inte mina ögon när jag va upp kl 04.00 i morse. Det va alldeles vitt ute. Mitten av maj och snö. Rimmar inte så bra tycker jag. Men det fanns i alla fall en som va lycklig här hemma, Ludwig. Han skulle ut och skotta på en gång när han klev upp. Ta i trä, men i natt så har Nixon lyckats hålla sig hela natten. Men det va bråttomt efter att han fått maten. Släppte ut dom i hundgården och skjutsade Ludwig till dagmamman. Sen åkte jag och Liam och handlade lite. Blev lite mera än vad jag tänkte mig. Så man fick släpa å bära för att få ut allt i bilen. Men jag är van vid det hära laget. Gruvar mig dock lite för när man ska byta ut bilstolen till Liam. Är ganska så behändligt att ha honom i den lilla stolen, då tar han sig ingenstans. Nej nu ska man sätta sig och ta det lugnt ett par minuter innan pojkarna vaknar igen.

Dagens tema har varit hus och hem. Som alltid så har man sprungit runt lite och plockat. Eftermiddagen har jag helt ägnat mig åt bakning. Det blev en daimtårta, en sockerkaka, chokladrutor och en massa chokladmuffins. Det finns nästan inget som slår doften av nybakat. Så nu har jag allt det roliga kvar, disken. Imorgon kommer alla barnen i Liams grupp hit. Så då har jag en hel del gott att bjuda på. Ska bara dammsuga och skura golvet innan dom kommer. Man vet ju aldrig vad Nixon har lämnat för trevliga överraskningar till oss. Den sista tiden har det tyvärr blivit allt för många. Men vi kämpar vidare. Ska göra ett sista ryck nu och eventuellt skjutsa hem mamma när hon kommer tillbaka med bilen. Sen får även jag krypa ner under täcket.

Han står där på trappen till Domus, helt svartklädd med jackan uppknäppt. Det är den sista blicken som jag har av honom. Jag kan fortfarande se honom när jag sluter mina ögon, och för en stund så ser jag honom komma i sina gråa jobbar byxor med ett litet häng. Hans träskor, som jag tror hade vuxit fast på honom. Och hans skratt. Det finns ingen som har samma goda skratt som han, eller hade i alla fall. När ska smärtan försvinna? Bilderna som kommer när man sluter ögonen, allt från alla lyckliga stunder som vi hade tillsammans. Till bilderna från sjukan, gravkapellet, församlingshemmet och kyrkogården. Det blir som en ond cirkel innan slutet. En cirkel som jag hoppas ska sluta sig, och att man återigen kan känna lugnet. Tills dess så lever jag för mina barn, min sambo, mina syskon och övriga vänner. I svåra stunder kommer dom verkliga vännerna fram. Och dom som stannar kvar då, dom håller man hårt i. Älskar er alla som har hjälpt mig och stöttat mig igenom allt som hänt. Utan alla er så har det inte gått.

Gårdagskvällen slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi gjorde pizza och så försökte jag mig på ett recept av Leila, Kladdkakemuffins. Blev nog inte riktigt som hon gjorde dom. Men dom smakade bra i alla fall. Lilla goa Anna komme förbi en stund så vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Men sen komme smällen. Båda barna har fått feber, och Liam va mest illa däran. 40 i feber och 8 månader, då är man inte så pigg. Lite mat och mycke sömn blev det. Men allt är ju inte dåligt. Fick mig faktiskt den bästa nattens sömn på länge.

Idag så har vi då bara varit inne och stökat lite. Lisa komme förbi på eftermiddan och lämnade Fridas novell som hon har skrivit. Va tvungen att låsa in mig på toaletten under tiden jag läste den. Säkerligen komme det 10 liter i tårar medans jag läste den. Man vet om allt, men det är bara så fruktansvärt jobbigt att läsa. Speciellt när det inte ens är 6 månader sedan. Jag torkade mina tårar och gick ner på samhället. Hittade ett par kläder till barna, och sen…. Sen väntade 80 minuters avkoppling. Som jag har väntat på denna helkroppsmassage. Carina sa det att vid nått tillfälle så va jag på en helt annan planet.

Tusen tack Lisa och Erik, ni är verkligen guld värda!!!

Så nu har vi varit på banan och skjutit duvor en sväng, måste erkänna att det behövs lite träning innan jaktsäsongen drar igång. Men en eller annan duva strök ju med, och roligt hade vi (då väl Trappern behagade komma.).

Så känner jag mig ikväll. Det har blivit på tok alldeles för lite sömn dom senaste dagarna. Så nu sitter man som i en dimma. Gjorde Boel testet på Liam idag, och han skötte sig exemplariskt. Men nu är det inte allt för länge kvar innan lillebror har vuxit ikapp storebror. Har glassat runt på samhället en hel del idag. Hade den stora lyxen att bli bjuden på middag idag hemma hos svärföräldrarna. Sen har vi plockat undan vintern här hemma, och jagat i kapp alla små och stora presenter som Anja har lämnat efter sig hela vintern. Så nu har jag förberett tårtan inför morgondagen och Fredrik har stekt alla biffarna inför imorgon. För i morgon så blir det utedag för hela slanten i Grundsjö, ’pingstbrasan’. Synd bara att råttorna har invaderat stugan så man kan inte vara där. Så fort snön är borta så blir det total sanering av den, för nu vill jag verkligen vara där. Nä nu trillar ögonen runt runt på mig, dags att hoppa i säng.

Fick ett sms just före 6 i morse, kunde det vara dom riktiga värkarna som hade kommit igång. Ja nu med facit i hand så va det det, så nu sitter vi som på nålar och väntar med spänning på att få höra vad det blev för en lite guldklimp.
Vi håller tummarna för er H & H!!!

I övrigt så har dagen varit bra. Hade våra goda vänner Karin och André med barn på middag här idag. Sen drog jag med mig Karin på Bruno en sväng. Hon måste ju jobba lite på brännan innan bröllopet. Gubbarna blev fast framför tv:n och hockeyn. Så när den mindre grabben somnat så passade jag på att gå bergbacka runt, hur skönt som helst. Men nu blir det att köpa skavsårsplåster igen. Håller på att vara less på det hära nu. Så nu sitter jag och väntar på att hockeyn ska ta slut så att man får skjutsa hem André och sedan krypa ner i sängen.

Ja nu är återigen en vecka över. Nu får man ha gubben för sig själv en stund. Han gjorde en riktig fuling igår, han ringde och sa att han var på väg til Lycksele och beräknade att han skulle vara där vid 20 snåret. Då skulle han äta och sedan gå och lägga sig. Tänkte inge mer på det, utan jag la Liam, jag och Ludwig satte oss och tittade lite på tv när vi hör hur det mullrar utanför fönstret. När vi då tittar ut så är det han som kommer med lastbilen. Ludwig sken som en sol när han såg honom. Så nu ska vi bara ha roligt i helgen. Ska åka till stugan i helgen och bränna lite rat, blev ju som ingen riktig valborg för oss. Sen så ska vi även gratta Fredriks farmor som fyller år idag. Fullspäckad helg med andra ord.

Ja nu har vi provat på att ha lilla Nixon en hel dag. Och det är inga som helst problem. Han sover så gott längre stunder, vaknar upp och går ut en sväng. Han äter lite och busar lite. Och det funkar hur bra som helst att låta hundarna vara i lag i hundgården. I morgon ska vi prova att lämna dom hemma själva en stund i hundgården medans jag och Liam åker och badar lite. Ska invänta Nixon nu och sen ska vi gå på en liten promenad innan vi går och lägger oss. Så att man kanske får ett par extra timmars sömn i natt.

Nixon

Ja efter en kanon middag igår åkte vi då äntligen ut och hämtade lilla Nixon. Fast så himla liten är han inte, en riktig klump. Bilresan va nog inte det roligaste som han har varit med om, har en del märken som skvallrar om det. Väl hemma möttes han av en hel orkester av hundar från hundgården. Det tyckte han inte va så roligt så han hoppade in i bilen igen. Det va ett par trevande första steg när vi komme in i huset. Men efter bara en liten stund så sprang han runt och jagade barna. Nått litet missöde hände, men annars så sa han till när det va dags att gå ut. Han hittade sin sovplats ganska så fort. Under spjälsängen har han sitt eget lilla krypin. Och han sov ju faktiskt nästan hela natten, men där vid fem snåret så ville han gå ut en sväng. Han äter bra, leker med barna och Anja. Vi är ute på baksidan och utforskar lite. Men att vara själv ute i hundgården va inte så roligt. Nu ligger han och sover i sitt lilla slott. Bäst att passa på när det är relativt lugnt här i huset.