Tårtan till barnkalaset.

Lägger in en liten bild på den j***a tårtan som jag kämpade ihop till Ludwigs kalas. Ser inte så märkvärdig ut, men ack va jag kämpade med marsipanen.

Nu väntar en fullspäckad vecka. Allt i från fullmäktige grupp möte, socialnämnden, 18 månaders kontroll och ett besök på Idrottsmedicin i Umeå. Att sitta stilla och vänta på att man ska bli helt frisk existerar inte. Dessutom så kryper det i hela kroppen. Dom senaste dagarna har nog varit värst för Ludwig, han som blev frisk först. Men det ordnade sig när han fick åka till morfar och gänget en sväng. Och tro inte att man har hört ifrån honom. Provar man att ringa och hoppas på att få prata med honom får man bara en sak till svars. Jag har inte tid. Uppe i bäcken trivs han som fisken i vattnet, och inte då bara för att han är där utan allt underbart sällskap som han har. Och det har en förmåga att bli han som är i centrum, och då trivs han ännu mera. Så stora prinsen kommer hem imorgon med Sandra och Alex, får nog hålla tummarna att han vill stanna här när dom kommer. Men sen så har han ju nått mycket roligare att se fram emot. Att få följa med mamma och moster till Umeå en hel dag. Då ska jag försöka att hitta på så mycket roligt som vi bara hinner med. Håller tummarna för någolunda väder i alla fall.

Nu har man sprungit med tvätten hela dagen, så jag ser verkligen fram emot att få krypa till kojs.

Fjärde gången gillt typ. Dom tog nått prov på lillebror, men det va någon odling. Så det har vi inte fått något svar på. Idag när det va min tur så ville dom ta ett halsprov, ja vad tror ni att det visade! Halsfluss!!! Min älskade syster har precis hämtat ut medicinen åt mig så att jag ska kunna köra igång redan nu. Detta med halsfluss påpekade jag redan i lördags när vi va in med Ludwig. Men inget hände. Vet inte om det har gått att stoppa att vi alla åkte dit. Men men, antar att det är bara att se glad ut och äta sin medicin.

Ja det va ju för bra för att vara sant. Att jag skulle klara mig från denna sjuka. Insåg mitt på dagen igår att nu fanns det ingen återvändo. Jag och barnen lämnade allt och la oss i sängen redan vid 18 tiden. Men fy vad jag har hostat inatt, och Liam har hostat. När Liam vaknade vid halv sju i morse kändes det som att någon hade rispat upp min hals och kämpat med att trycka ut mina ögon. Så nu är det min tur att åka på sjukan och få medicin. Så hus och hem får falla sönder, bara vi klarar oss fram till helgen. Om ändå vi alla hade varit sjuka samtidigt, Ludwig håller det på att vara bra fart på och Liam är lite mitt i mellan. Medans jag bara vill ligga under täcket i sängen. Huvva.

Natten har inte varit rolig, tror inte att det har blivit allt för många timmar sovit. Inatt slog hostan till, både Liam och Fredrik har hostat så hela huset har skakat. Ringde och fixade tid åt dom båda idag, och som befarat så måste dom båda äta en kur antibiotika. Försökte stöta på om ändå inte även jag skulle få en kur, eftersom det verkar vara nått som smittar. Men icket. Hämtade ut en stor påse med medicin på apoteket. Väl hemma så inser jag att det är en väldigt liten flaska som Liam har fått, räknade lite på det och insåg att det inte skulle räcka. Fick ringa och be dom att skriva ut mer så att vi skulle klara oss. När jag så skulle hämta ut det så frågade jag lite om varför dom båda bröderna har fått så olika styrkor. Då upptäcker vi att det är helt fel dos för Liam, det dubbla för mycket. Vad har hänt om jag har matat i honom det dubbla i 10 dagar? Helt klart så kommer det är bli en uppföljning på detta. Flera missar under en kort tid. Har nu även jag fått besvär med halsen, hostar hela tiden. Så man kommer väl att få åka ner igen imorgon och få lite medicin. Varför dom inte kunde fixa det idag vet jag ej. Så nu får huset rasa isamman, orken är slut, darlingen har åkt och jobbat, och allt är bara……..

Man ska inte klaga, det finns ju dom som har det värre? Självklart finns det dom som har det värre, men jag kan väl inte mer än klaga på min situation. Det är den enda som jag känner till. Tänk va trevligt det hade varit att få skriva lite positiva saker. Men som det ser ut nu så verkar det vara långt borta. Hade tänkt att barnen skulle få prova att vara hos dagmamman i morgon, tror att det är någon som sitter och läser mina tankar och kastar negativa saker på mig. Efter att jag hade kört bort alla sopor, men hjälp av min syster, så tyckte jag att lillebroren kändes en aningen varm. Återigen fram med termometern, den visade 39,4. Så nu är det bara att börja om igen. Känner en lätt panik/ilska/frustration svepa över mig. Tycker faktiskt att det räcker med tråkigheter nu. Så imorgon får man upp och ringa sjukan igen. Varför dom inte gav Liam medicin samtidigt som Ludwig vet jag inte, han hade ju trots allt en sänka på 76. Fick mig en liten tankeställare igår när jag sprang runt som mest. Allt blev så ’obalanserat’, hittade inte öppningarna till rummen ordentligt utan sprang in i alla kanterna. Ögonen levde ett eget liv. Å nu sitter jag mest och funderar på hur jag ska få alla minuterna att räcka till. Disken bygger berg på bänken, den rena tvätten svämmar över på sängen, dammsugaren och skurmoppen behöver motioneras ordentligt, men jag vet helt enkelt inte när jag ska få in allt på dagens alla timmar. Vill så gärna återuppta min träning igen, men det finns ingen tid att komma ifrån, och ingen hjälp med att lägga upp ett nytt anpassat program. Får hoppas på att när barnen har blivit friska att man kanske kan åka och träna i varje fall en gång i veckan. Då kanske man får den energi som man behöver för att klara resterande dagar. Ska prova på att göra ett försök med disken innan jag hoppar isäng, om nu mina armar vill lyda vill säga.

Som sagt, man slutas aldrig att förvånas. Fick klara direktiv att så länge det va inflammerat i lillebrors tå kunde dom inget göra. Nu när det äntligen gått över och vi fick komma så kunde dom inget göra om det inte var inflammerat. Suck. Skulle sen skynda mig ut och göra några ärenden, varav ett va att hämta ut mer antibiotika till storebror. Där va det skrivet från läkaren att han skulle ha 3 ml 3 gånger per dag, dock enligt ordinationer uträknat på vikt skulle han ha 5 ml 3 gånger per dag. Så jag fick snällt åka hem utan medicin och invänta. Tur att vi har sådan härlig personal på Apoteket här i Vilhelmina, hon kollade upp det hela och sen fick jag ett sms när jag kunde komma och hämta det. Och det blev då den högre dosen. Så nu rullar allt på igen.

Hur vet jag inte, men idag har jag haft oanade krafter. Har varit nere i källaren mest hela dagen och gått igenom i princip allt som finns där. Och säkerligen så har jag nog kastat hälften av allt som va inne i förrådet. Snacka om utrymme. Känner mig så nöjd så. Nu ska jag bara försöka komma på hur i fasiken jag ska få upp dom två sista sopsäckarna. Dom är så tunga att jag knappt fick ut dom ur matkällaren. Men det ordnar sig nog. Får kanske dela upp det i en massa små påsar, eller lägga en matta under säcken och dra den uppför trappen. Har jag bestämt mig för något så ordnar jag det, PUNKT. Blir att åka och låna en slägvagn imorgon och köra bort allt. Har gjort en egen liten soptipp utom bron, och det är ju inte så trevligt. När skräpet är borta blir det till att ta fram snabeldraken och den afrikanska bergskaktusen (skurmoppen fick det namnet när jag flyttade hemifrån och skulle få den i inflyttningspresent).

Men nu håller mina ögonlock på att vara alldeles för tunga. Ett sista litet ryck och sen snabbt ner i sängen.

Jag har haft det på känn, men eftersom det bara har varit en förkylning med feber så gör man inte så mycket. Igår fick jag nog, speciellt efter att storebror klagat på att det gjorde ont när han kissade. Fick det förklarat för mig att vanligtvis ligger man omkring 8, och Ludwig hade då äver 160. Skönt att få det bekräftat, dock följt av en svordom. Återigen blir det medicin i en massa dagar. Ska fly fältet en stund idag, passa på när man är två hemma. Väggarna kommer verkligen krypandes mot en när man har varit inne för länge. Förstår att det håller på att tära lite på dom små. Ska nu skynda mig och slänge ihop lite lunch och hoppas på att dom kanske äter lite idag. Det har som varit sparsamt med mat för dom små ända sedan i Onsdag.

Det är då lätt att hålla sig för skratt.