Om att se verkligheten. Även om den gör ont.

Jag har funderat en hel del efter Uppdrag Gransknings repotage om det som hänt i det lilla samhället Bjästa. Jag har funderat på hur det kan vara möjligt att ett helt samhälle tar parti för en kille som våldtagit en tjej och trakasserar tjejen. På Facebook startade igår en hel massa grupper till stöd för tjejen och tyvärr ser jag att kommentarerna där inte håller en snygg vuxennivå, vilket vore önskvärt. Tyvärr ser jag att kommentarerna i de här grupperna innehåller samma hets som grupperna med omvänt syfte hade innan programmet i onsdags och de som är moderatorer har fullt schå med att radera inlägg med karaktär hot och hets.

Jag tror dessvärre, liksom min kompis Ingela Hjulfors Berg, 
att alla sammhällen har ett Bjästa inom sig.
Att det här inte alls är unikt på något sätt.
Tyvärr! 

Vi vill att en våldtäktsman ska vara en hemsk person. En person vi inte känner. Vi vill att man ska kunna se på en människa om den är god eller ond. Det kan ju inte vara grannen! Eller gud förbjude bästa kompisen! Det är enklast så. Samtidigt får vi gång på gång på gång reda på att flertalet våldsbrott och sexualbrott begås av en person i offrets närhet och i hemmet.

Jag tänker på hur gärningsmannaprofilen, som togs fram i jakten på Hagamannen,
 såg ut. Proffs tog fram en profil som beskrev en enstöring, en asocial person, en person som förmodligen var i socialtjänstens omsorg. Man kunde inte alls tänka sig att det kunde vara "vem som helst" som begått de oerhört våldsamma övergreppen. Och så visade det sig vara en "helt vanlig kille", en pappa till två barn och sambo sedan många, många år.

Jag tänker på "Oscar" i Bjästa, han som nu är dömd för två våldtäkter i både Tingsrätt och Hovätt, och hans familj som är de som kampanjat för hans oskuld. Mamman och brodern som startat bloggar, som lagt ut filmer och bilder som visat hur fin kille han är. Som är de som också startat ryktesspridning på byn. Hur skulle jag själv reagera om min son gjorde något sådant? Skulle tigermamman i mig vakna till liv också?

Bjästa behöver inte mer hets nu. "Oscars" familj behöver hjälp för att kunna ta in vad som hänt och gå vidare. Kyrkan behöver förankra sig mer i samhället och ute i verkligheten som finns utanför den kyrkliga världen. Skolan och fritidsgården behöver stöd och hjälp för att handskas med dels sitt eget tidigare agerande, dels alla känslor som nu kommer att flöda bland ungdomarna och personalen.

Jag tror att det var nödvändigt att Uppdrag Granskning gjorde det här repotaget. Om de inte gjort det, om det inte uppmärksammandes, hade inte samhället med dess invånare kunnat gå vidare, tror jag. Då hade allt fortsatt som innan och "Linnea" hade inte kunnat komma tillbaka till sin familj så länge familjen bor kvar.

Jag hoppas verkligen att det lilla ångermanländska samhället kommer få all den hjälp det behöver. Det kan bara bli bättre nu!