Punka på bakdäck är ett jävulens verk!

Har tagit itu med cyklar som av olika anledningar fått stå hela vintern. Den ena hade en kedja som gått av, den andra drabbades av allt för många punkteringar och jag tröttnade ihop till slut på att laga punkor och köpa nya slangar. Men – våren är här och cyklarna ska ju fram därmed. Så igår bar jag cykeln utan hel kedja 2 kilometer till Second Hand Sport för att laga den. Tyvärr inser jag nu att dreven måste bytas också. Tar det till veckan. Kedjan är hel i alla fall. Alltid något!

Idag tog jag itu med punkacykeln. Alltså, punkor på bakdäck är ett jävulens verk! Det gick bra med kedjan och alla de där kugghjulen, det är det som brukar krångla för mig. Men det gick bra. Problemet var – läs och häpna! – att få hjulet på plats! Det ville inte alls falla naturligt ner i skårorna. Och då jag väl fått ner det (efter mycket tid, möda och besvär), vad händer då? Jo, kedjan hoppar ur hela tiden!

Tålamod är inte något som undertecknad är känd för att inneha. Inte alls. Jag äger inte tålamod som egenskap. Sonen fick stå ut med mycket, där han var tvungen att stå bredvid som stöd i processen, kan jag meddela. Tillslut lämnade jag cykeln där på gården. Upp och ner. Rätt åt den, tänkte jag, att stå så. Upp och ner. Själv blir jag yr då jag står på huvud för länge. Så tänkte jag. Där fick den stå ett bra tag.

Och sim sala bim så funkade det! Hjulet på plats, kedjan som inte hoppar längre! Hurra och Halleluja! Tog en provtur för att kolla att det funkade. Nästa problem uppdagade sig: Hjulet sitter inte rakt! Vänder upp och ner på cykeln igen för att greja det – en baggis, trodde jag. Icket då! Hjulet vill sitta snett. Jag vrider det rakt, skruvar åt muttrarna, hjulet far snett. Gör om och gör om och gör om. GÅR ICKET!

Nu har jag gett upp.

Jag är less.

Jag har cykeln från helvetet.

Men helt bakdäck har jag i alla fall!