snabbtåget till Zibo

Så här såg snabbtågen i Kina ut, det här tåget åkte vi med från östra stationen i Peking till Zibo. Hårt stoppade säten men väldigt behaglig gång. När spåret så tillät höll det en hastighet av 240-250 km/tim.

murengänget minus mig

Det var vi som åkte för att se och upleva kinesiska muren. Jag själv är dock inte med på bilden då det var jag som tog den. Men på muren var jag med. Bakre raden från vänster: Miriam, Annika, Maria, Håkan, Steve. Främre raden från vänster: Kerstin, Bengt, Hedda, Kersti, Martin, Andreas och Pecka. Sittande framför: Jonas.

Scenen i Songyang med storbildskärmar på sidorna, under konserten visade den ena bilder på orkestern som ett antal TV-kameror tog, medan den andra informerade om musiken som spelades just då. Ovanför scenen syns China Mobiles (huvudsponsorns) projektioner. Jag tror att dom kördes också under konserten.

typisk sipintaxi

Sipin var en ganska sliten och fattig stad och där var fullt av cykel/mopedtaxi. En del gick med benkraft, en del med moppemotor men en hel del hade elmotor.
I Peking kunde elmopeder komma smygande bakifrån helt ljudlöst, efter ett tag lärde man sig att ha uppsikt bakåt också när man gick på smågator

inte helt oestetiskt

Vacker utsikt över bergen från muren

Korvförsäljning i Hutongkvarteren

Efter sidenshoppingen blev det promenad genom hutongkvarteren tillbaka till hotellet dit vi anlände faktiskt i god tid för utcheckning.

Flygplatsen var enorm, man fick åka tåg mellan dom olika terminalerna, förarlösa tåg, jag kände igen systemet från flygplatsen i Tokyo. Vi hade gott om tid och var lite hungriga och utan att tänka på det hamnade vi på en japansk restaurang, så min sista måltid i Kina (den här gången) blev en assorted sushitallrik. Den var god. Och efter det en espresso. Den var också god. Vanligt kaffe såväl som espresso var en bristvara under resan. Sött nescafe med mjölk var ofta vad som erbjöds, dessutom svagt.

När planet stod i kö och väntade på start satt jag och tittade ut över startbanan, det startade plan hela tiden, dom stod på kö i olika avdelningar efter storlek, dom största planen startade från början av startbanan, mindre plan fyllde på längre bort. När vi startade räknade jag till 10-15 plan i kö.

Planet var inte helt fullbokat så jag fick ett tvåsäte för mig själv vilket underlättade för sömn/vila under resan.

Trötta landade vi sedan på Arlanda, 21.30 svensk tid, 04.30 kinesisk tid. En fantastisk resa har det varit, mycket intryck att smälta och rent musikaliskt har vi inget att skämmas för, konserterna har, trots ibland inte helt optimala förutsättningar, gått bra. Kontrabasister och cellisterhar varit heroiska, dom har spelat på låneinstrument som har varit av oftast mycket dålg kvalitet. Lite konstigt kan man tycka, dom bygger trots allt riktigt bra instrument i Kina.

På himmelska fridens torg ligger Zhengyangmen och Jian Lou (piltornet. Under det förstnämnda ligger Pekings historiska museum. Det hanns inte med den här gången.

Annika köper siden

Efter Förbjudna Staden promenerade vi över Himmelska Fridens Torg, så fick jag då se torget också i dagsljus. I utkanten av hutongkvarteren (Pekings gamla kvarter) låg sidenaffären vi skulle besöka, mycket att välja på fina mönster och färger. För min del blev det aldrig sidenmarknaden, den låg för långt bort, jag prioriterade muren och förbj staden och för min personliga del kändes det helt rätt. Båda dessa ställen var stora upplevelser, speciellt muren faktiskt. Den var en enorm upplevelse.

Mao och Annika vid himmelska fridens port

vy från Den Förbjudna Staden

Även sista morgonen i Kina blev det tidig morgon. Utcheckning 11.30 och innan dess skulle det hinnas med både Förbjudna Staden och sidenshopping. Efter frukosten, som i Peking bl.a. innehöll lyxen rostat bröd och marmelad, bar det iväg i taxi. Förbi Himmelska Fridens Torg och vi undrade lite vart han tänkte köra oss. Men han körde runt hela Förbjudna Staden och släppte av oss vid norra porten vilket var alldeles utmärkt för då kunde vi gå åt ett håll hela tiden. Det var i princip folktomt, vi var där 08.30 när det öppnade och dom flesta tar ju porten mot Himmelska Fridens Torg. Det blev en snabbversion av området, vi hade ingen möjlighet att se allt eller ens hälften, men ändå var det en stor upplevelse. Väldigt speciellt att vandra där nästan ensam, inga horder av turister, alldeles tyst och stilla. När vi närmade oss Tiananmen (himmelska fridens port) tätnade skarorna och framme vid porten var det kö över den lilla bron.

Kamerabatteriet tog slut under promenaden vilket irriterade mig lite tills jag kom på att om jag ställde av autofokus och ställde in skärpan manuellt gick det alldeles utmärkt att fortsätta fotografera. Det har nog blivit ca 1200 bilder i raw-format att gå igenom hemma, alltså 100 bilder/dag.