Maria kämpar sig uppför muren

It´s been a hard day´s night
and I´ve been working like a dog
it´s been a hard day´s night
I should be sleeping like a log
but when I get home to you
I know the things that you do
will make me feel allright

dessa Lennon-McCartney-rader speglar nog ganska väl vad dom flesta av oss känner just nu. Vi har arbetat mycket (eller rest), vi är trötta och behöver sova (revelj 03.15 i morse) och jag tror att alla saknatr sina nära och kära.
Just nu sitter vi på ett snabbtåg mellan Changchun och Beijing, ett modernt snabbtåg med ’håligolvet’-toalett. Jag har just för första gången använt mig av en sådan inrättning och det i 250 knyck. Det gick bra. Håligolvet innebär inte att det är hål ut i det fria, det sugs in i nån tank.
Jag sitter nu och tittar ut över den kinesiska landsbygden och varvar ner, försöker sova/vila lite för när vi kommer fram till Beijing ska jag sätta mig i en buss för direkt färd till muren, jag känner att jag kan inte ha varit i Kina utan att ha sett muren. Alla resonerar dock inte som jag, en buss går till muren och en till hotellet och lunch för dom som hoppar över muren. Vi som åker till muren får någon slags lunch i påse.

Det verkar som om majs är basgrödan i dom områden vi har färdats igenom, majsen är omhädertagen, nu ligger blasten i kärvar eller högar färdigt att användas till djurföda och bränsle. Kina är verkligen kontrasternas land, på landet fortgår livet som tidigare i städerna växer skyskrapor upp överallt. Också i städerna är kontrasterna stora mellan dom gamla kåkstäderna och dom nya områdena, vi har också upplevt stora skillnader mellan olika städer. Ett land i förvandling, åsnekärror och blänkande nya bilar. Fast det kan man i och för sig uppleva även i Sydeuropa.

Tillbaka på hotellet efter muren, det var verkligen värt ansträngningen att åka dit. Otroligt häftigt, vilken natur runt omkring, vilken utsikt när man kommit upp en bit och dessutom perfekt väder, klarblå himmel och inte minsta dis eller dimma. Vi fjorton som åkte dit vandrade (klättrade) nästan som i nån slags saligt rus, fotograferade och gapade. På väg tillbaka till hotellet var det bitvis rusningstrafik, bilar överallt, ibland lossnade det och en sådan gång när bussen fått upp farten tvärnitade plötsligt föraren, reste sig och gick ut på den fyrfiliga motorvägen medan bilarna körde förbi på båda sidor om bussen. Det visade sig att det kom en viadukt som han inte var säker på om han skulle komma under men han klev in i bussen och bestämde sig för att försöka, så vi kröp i snigelfart under viadukten medan bilarna svischade förbi. Det gick bra. Jag undrar vad han tänkt göra annars. Backa mot körriktningen kanske. I rusningstrafik. På motorväg.

I morgon hinner jag nog inte skriva något, direkt efter frukost blir det den Förbjudna Staden och klockan tolv går bussen till flygplatsen för hemfärd. Det ska bli skönt att komma hem, men jag tycker turnen har varit mycket lyckad, bra planerad och det mesta har fungerat bra. En förkylning har vandrat runt men jag har klarat mig. Det kommer att bli någon eller några bloggar när jag har kommit hem. Nu ska jag äta middag och sedan blir det sängen, jag har ju varit uppe sen tre i morse.

Efter sista konserten, konfrencie´ern till höger, en av kvällens TV-kameramän syns också

Dagens blogg blir inte så lång. Vi är inne på upploppet nu, sista konserten i kväll i Jilin. Bussresan hit från Songyang skulle ta fyra timmar och tog fyra timmar. Gårdagens bussresa stämde också på minuten. Vi hamnade mitt i morgonrusningen i Songyang så det tog sin lilla tid att komma ut ur staden. Här i Jilin bor jag på 15:e vån och har en fin utsikt över floden, som är helt öppen pga ett kraftverk i närheten tror jag. På andra sidan reser sig en massa skyskrapor med byggkranar högst upp, det verkar byggas för fullt i varenda stad.
Till att börja med när vi kom till hotellet här, fick vi gå och äta lunch. Toppenmat faktiskt, näst första lunchen i Leshan var det här den godaste måltiden på hela resan. Ganska kryddstarkt och som vanligt många rätter att välja på. Maten har hela tiden varit bra, men ganska likartad på de flesta ställena, då blir man glad när det sticker ut lite.
Sen gick vi ut och tog en promenad längs floden i den strålande vintersolen, kanske minus fem-tio grader, men som vanligt ingen snö.
Nu måste jag sluta, strax går bussen till konsertsalen.

Det här var första gången det var kallt i konsertsalen, trots det gjorde vi en bra konsert, en av dom bästa tror jag. Några satt med jackor på sig under konserten, kanske inte pga temperaturen men det blåste lite också. I morgon blir som sagt en tuff dag men jag ska försöke orka med ett inlägg då också.

glada kineser på jättesköldpadda

Bilden är tagen i en park i Songyang där det fanns en massa roliga konstverk/statyer. Bl. a. den här jättesköldpaddan. En flygel var också uppställd på en scen, den gick dock inte att spela på, Emma dunkade vilt men inte ett ljud.

gammalt möter nytt

Riktigt allt i Songyang var inte nybyggt

varför har vi inte såna här konfrencieer i Umeå

Jag berättade i ett tidigare inlägg att det alltid på konserterna är en presentatör som presenterar orkestern, dirigenten, verken och solisterna allt eftersom. Så gott som uteslutande är detta unga kvinnor, så även i Songyang där den här bilden är tagen.

konserthuset i Changchun i kvällsbelysning

Ikväll har vi haft konsert i Songyang, en stad i nordöstra Kina som inte finns på Google earth, inte på svenska wikipedia och inte på många kartor. Jag kan tala om att den finns och det är en modern stad med ca 2,8 milj inv, det mesta verkar vara nybyggt. Konserten, som gick bra, gick direkt i lokalTV här i staden. Det hade vi ingen aning om, men då behövde vi ju inte vara nervösa för det heller. Vi såg att det var flera TV-kameror som filmade, men det har vi blivit vana vid, dom flesta konsertlokaler har storbildskärmar vi sidan av scenen och där brukar det visas närbilder av musiker och solister, men den här gången gick det ut i etern direkt. Det kanske det har gjort förut också, vad vet jag.
Gårdagens konsert i Changchun var nog en av dom bästa trots heltäckningsmatta på scenen, det är ju något vi är mycket skeptiska till. Men det visade sig vara bra i den salen, det hade nog blivit överakustiskt annars.
Changchun såg jag egentligen bara från bussen, jag var för trött för att gå ut på stan igår så jag vilade efter lunch och hann med en dusch innan det var dags att åka till konserthuset. Ett konserthus som var mycket imponerande utifrån, men inte så enormt inuti, kanske 1000-1500 platser. Ganska välbesatt.
På morgonen hördes rytmiska rop utifrån, det var kineser som hade morgongympa i något som såg ut som en lekpark men det som såg ut som gungor och andra lekredskap var faktiskt träningsredskap. Ganska många pingisbord fanns det också, sådana parker skulle nog behövas i Sverige också.
Nu närmar sig klockan 23.00, vi har ätit sen middag och så fort jag har skickat det här blir det sängen. Revelj 06.30 i morgon, bussen går 08.30 till Jilin, en resa på åtminstone fyra timmar. Godnatt.

så här grönt och lummigt var det i Leshanområdet

När jag skrev om Leshan sa jag att det var väldigt lummigt där. Det är inte utan att jag längtar tillbaka dit när jag tittar på bilder därifrån. Den här är från området runt den stora Buddhastatyn. Förresten så ville Anna att jag skulle tala om att hon faktiskt gick nerför dom där trapporna till foten av Buddhan. Det är härmed avklarat.

Här kommer pukorna

Här kommer pukorna

Genrep i Sipin, projektioner ovanför scen, storbildsskärmar på sidorna

Äntligen fick vi då vara med om en sån här konsert som alla sagt att vi skulle få vara med om. När folk sitter och snackar och går in och ut, det är aldrig riktigt tyst. Men vi hade blivit informerade om att det inte berodde på att dom inte gillade musiken utan på ovana vid konsertsituationen.
Det var väldigt struligt redan på repet, folk som ropade och pratade högljutt ute i salongen, strålkastare som bländade och det slogs i dörrar överallt. Något bättre låneinstrument, men pukorna anlände inte förrän precis till genrepet.
Under konserten gick hela tiden China Mobile:s projektorer (dom är huvudsponsor för turnen) och visade reklam och mönster på väggarna. Jag är i och för sig positiv dill nydaning av konsertsituationen, inte alls negativ till att använda datorer och projektorer men kanske inte reklam under själva konserten.
En sak som har varit vanligt förekommande under våra konserter är en konfrencier som presenterar orkestern, dirigenten, solister osv, det har alltid varit en dockflicksöt ung dam stiligt uppklädd som dessutom ibland har låtit som en sportreporter. Röstläget har hela tiden stegrats för att i slutet av varje presentation låta som om pucken just gled i mål. I går efter pausen hände ingenting när hon presenterat dirigenten, han var inte där, så hon fick gå in igen och förmodligen be om ursäkt, jag vet inte, men hon var helt förkrossad efteråt. Jag såg henne bli tröstad av en annan tjej ute på sidoscenen. Kanske tur att Rumon Gamba inte var där när han blev presenterad, för när han till sist kom in på scenen smet en cellist (ingen nämnd) samtidigt in på scenen från andra hållet.
En upplevelse rikare kom vi sen tillbaka till hotellet för middag. Ett mycket bra hotell med personal på hugget hela tiden, mycket hjälpsamma.
Sipin var en mycket sliten stad, vilken skillnad då att komma till Changchun, en modern 7milj-stad med skyskrapor överallt, en helt annan värld faktiskt. Jag tror att vi åkte förbi konsertsalen på väg till hotellet och om det var den så är det nog en riktigt stor konsertsal. Vi får se.

samma utsikt på eftermiddagen

Lite bättre såg det ut på eftermiddagen, då kunde man faktiskt se riktigt långt.