Att måla sin dag! – i ord eller gärning! Visst är det lite så vi gör, bildligt talat! Nu är dagen lite som ett plank, man bara hunnit skissa lite på! När kvällen kommer får vi se hur tavlan blev! Tavlor kan ju se så lite – eller mycket – olika ut!
Hoppas för egen del, att jag blir nöjd med min!
Nej, särskilt fort går det inte – det kan jag inte påstå! Men, det har ändå börjat röra lite på sig de båda sista dagarna. Förut stod det helt stilla under flera veckors tid!
Undrar vad det är som gör att man ändå går och tittar på dem varje dag, för att se om de utvecklats någonting. Och varför jag tycker det är intressant, när det blommar så mycket hos andra, t o m här i Umeå. Att det sen gör det söderöver, och världen över, det är ju en sak. En japansk fb-vän delade foton på hur mycket fina blommor och växter som helst idag – från deras egen trädgård. Den japanska våren verkar vara något alldeles extra!
Men ändå – jag vill inte bo i Japan, eller söderöver! Och inte någon annanstans i Umeå heller. Jag vill bo just här, med vår egen oansenliga lilla trädgård. Där vitsippsknopparna börjar visa sig bland fjolårslöven, och till och med det lite knappt! Och där enda utslagna blåsippan är jätteliten och röd, och knappast ens utslagen! Och där endast en enda krokus visar sin färg…
”Mitt hem är min borg” brukar det heta – kanske handlar det om det?
Men också – att vara glad för det lilla, just den känslan! Det är så stort!
Såg någon som retade sig på att man kallar denna veckan för påskveckan! När det är ”Stilla veckan” den heter!
Men jag tänker som så – kan man man inte kalla den för både ock! För om denna vecka inte är påskveckan, vilken är då påskveckan då?Sen var det någon som sa att han kallar denna vecka för vecka 16. Ja, det är ju också sant förstås! Säkert kan man komma på något mer!
Sen tänkte jag också på – att så mycket det finns att reta sig på! Tror inte jag tänker bry mig om att reta mig på denna fina vecka – en av de bästa på året, om ni frågar mig! Om ”Stilla veckan” betyder att fördjupa sig i Bibeltexterna före och under påsk, då är jag med! På både ock!
Har faktiskt småpyntat lite allaredan, och sen blir det ju lite extra ledighet – det är inte alldeles fel – det heller! Där har vi åter ett nytt namn på veckan -påskolv! Fast än gäller det bara skolan förstås. Själv får jag knata på, på mitt kontor! Men kan inte säga jag är missbelåten med det precis! Men är glad för påsken som kommer!
Jag gick till ICA idag! På vägen dit mötte jag en bekant. Hon tyckte det var jättekallt och ojade sig lite över vädret – den kalla blåsten! Inne på ICA mötte jag en annan bekant. Hon tyckte det var så underbart väder idag – så fint att man riktigt njöt av att gå ut!
Tänk ändå, så olika man kan uppleva och tycka, om precis samma sak!
Och jag då? Jo, jag tyckte också att det var härligt idag! Även om det kanske blåste lite friskt. Men det kändes nästan bara lite härligt – det också!
De här bilderna visar bara några enstaka fynd från Marocko! Men även bland så få har det klassificerats flera olika arter! Tänk ändå…
Nej, jag vet! Inte riktigt än! Men blåsipporna blommar söderöver, och hasselhängen och videkissar – ja, dem vet jag ingenting om! Dem skrivs inte så mycket om som blå- och vitsippor och krokusar!
Det blommar lite häruppe också, om man får tro mångas facebook-bilder! Men inte hos oss – ännu! Men jag vet hur det brukar vara! Poff säger det, och så blir det varmt och börjar blomma och växa så det knakar.
Påsk känns så vår, oavsett när den infaller, och oavsett vädret! Och jag bara älskar denna högtid! 
När blir en text gammal, eller inaktuell?
Tänker på det ibland om jag råkar dela ett inlägg på facebook, som har några år på nacken! Genast kommer reaktionerna – den här artikeln, bloggposten (eller vad det råkar vara) är inte ny! Och visst kan det ha betydelse ifråga om nyhetsvärde, statistik eller så! Men om det gäller åsikter, värderingar eller information om sådant som består över tiden. Kan inte se att det torkar som dagsfärskt bröd, som imorgon blir torrt och så småningom möglar i kanterna…
Det skrivs ju böcker – vars värde består och läses om och om igen. Ibland blir till och med texter extra värdefulla ju äldre de blir! Men kanske finns det oskrivna regler i social media, med bäst före datum-texter? Jag vet inte! Brukar lägga till numera, om jag delar något från tidigare år – att jag sett att det inte är dagsfärskt! Men kanske tyckte jag att det som stod var värt att notera, ändå!
Ibland undrar jag om vi mår bra av sån´t här – att tiden springer långt fortare än texterna. Och att igår inte räknas! Det jag tänkte igår – visst måste det få räknas idag!?
”Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.” (Från Första Mosebokens första kapitel.)
Och tänk – så blev det även idag! Morgon och ljus efter natten som varit! Fast det nu var så länge se´n den första dagen! Kan inte annat än gilla! 
Ibland tänker jag på, att om alla de här små vardagsbestyren inte vore – så mycket man skulle hinna då!
Som de här med tvätten, att sätta på, lägga i torktumlaren, hänga upp – det som så ska göras. Diska upp, hämta in posten, rätta till saker som hamnat fel eller snett. Sån´t som man råkar se när man går förbi och inte kan låta bli att rätta till. Ja, typ sån´t, tusen och en små saker. Och då menar jag just de små, inte dem som tar lite mera tid, som att stryka, laga middag, baka eller så…
Jag tänker att om man inte behövde göra allt det här, så skulle man hinna något mera storstilat på all den tid det tar.
Men sen´n tänker jag, att om alla de här småbestyren inte vore – då skulle kanske helheten över vardagen försvinna! Och dagarna bara bestå av olika punktinsatser, med olika typer av jobb, beroende på hur vår jobbsituation ser ut. Kanske skulle det kännas som att hoppa däremellan, utan någon gångbro som binder ihop. På det här sättet som alla de små vardagsbestyren gör!
Och faktum är att jag inte är alldeles säker på – att jag vill att de inte vore!
Gick på Gudstjänst igår! Där bl a Umeå Bach-Ensemble framförde den underbara motetten Jesus meine Freude av J S Bach. Tjugo minuters a capella-sång, så melodiskt och vackert!
Men nästan det bästa var att ensemblen översatt de tyska texterna till svenska, som man fick följa på vita duken. Den första raden gick rakt in i mitt hjärta och sjunger i mig fortfarande – ”Jesus, min glädje, mitt hjärtas betesmark…”
Sen dundrade han på ordentligt, Bach – Ett litet utdrag –
”Trots den gamla Draken,
Trots Dödens käft,
trots rädslan till och med!
Rasa, värld, och spricker:
Jag står här och sjunger
i säkert lugn.
Guds kraft tar hand om mig;
jord och avgrund måste tystna,
oavsett hur mycket de mullrar.
Men ni är inte i köttet,
utan i Anden…”
så att Guds Ande
bor i er…”
Kanske var det lite 1700-tal att ”dundra” sådär! Men när det är självupplevt, som det så uppenbart var från Bach´s sida, så blir det så starkt. Dagens lovsånger under 1900 och 2000-tal i all ära. Men kanske skulle vi behöva lite mera blixt och dunder, även idag – varvat med skönheten i de första textraderna!
Jag är så glad att jag gick på Gudstjänst igår!
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
