Just när det är som mörkast – då blir det Advent! Och vi tänder på nytt alla våra ljus, stjärnor och ljusstakar! Tycker det är så fint… Ljuset lyser i mörkert – oavsett…
Till dess…
Med löv kring fötterna…
Förändringar – ganska rejäla sådana! Så glad att jag har förra sommarens erfarenhet att tänka tillbaka på! Den överlevde ju förra vintern, så nog ska det väl gå bra även nu. Nu har den dessutom fått rejält med löv kring fötterna! Och nu när det blivit varmare har bladen börjat resa sig på nytt. Det lär nog ändra sig några gånger än, men sen så…
Novembers mjuka möte…
November
din mjuka gråhet
lägger sig milt mellan solstarka
eller vita dagar
Sakta och mjukt
lägger sig världen till ro
bland snöflingornas
vivrvlande skönhet
och tankarna får tid
att stanna upp
för att strax virvla vidare
mot mark
eller himmel
November
ditt mjuka möte
mellan höst och vinter
ger oss
den ro vi behöver
om vi tar emot ditt budskap av träden
som tappat sina löv
och alla yttre förskansningar
Avklädda
tecknar de sina grenar
mot den alltmer
bleknande himlen
Rakryggade
med vissheten
om allt det svällande liv
som ligger dolt
inom deras sköra knoppar
Kaffestunder…
Kaffestunder – ja, så heter den! En till både design och innehåll, så fin liten bok av Max Lucado! Faktum är att jag började läsa om den direkt efter att ha läst den första gången. Och båda gångerna drog jag lite på det, för att behålla läsningen lite längre. Fastän jag egentligen bara ville läsa på! Har läst några böcker av honom förut, och det är något med hans underfundiga sätt att uttrycka sig som går in så direkt i hjärta och sinne – i varje fall hos mig! Just i denna lilla boken är det mycket bild och lite text, men kort och koncist får han väldigt mycket sagt. Bara som ett litet exempel – ”Galaxernas Herre är också Herre över dina måndagar. Skaparen av stjärnorna tar hand om din reseplanering. Slappna av. Du har en vän på högre ort.”
Någon bot mot bak-längtan?
Tog en tur med sparken…
Tog en tur med sparken, vid lunch idag! Försökte hitta osandade solstråk, då det var bästa vintervädret med sol och bortåt tio minus. Tänkte återigen hur vackert det blir med skuggor, och på att skuggor vittnar om solen. Den sol som just då lyste så vackert över Västerslätt. Lite lågt låg den, som den gör vid denna tiden vid lunchtid, här i Ume-trakten. Klockan var straxt efter 12 och allting var gnistrande vackert! Så här har jag det gärna ett tag! Novmeberljus… Det kan vara så mycket olika!
Novembers skiftande ansikten…
Lunch-öga…
Ett liten öppning mot solen idag, som ett öppet öga upp genom molnen. Försökte fånga upp det på lunchen, med några ute-sysslor. Kanske inte direkt sol, men ljuset berättade att den fanns där – nära! Den friska ute-luften syresätter kroppen och gör ef-m-jobbet lättare… Väl inne läste jag lite fb-delade artiklar. Där var det mest mörker, men lite ljusglimtar bröt genom mörkret. Ljus som syresätter själen, och gör ef-m-jobbet, ja själva livet lättare. Små glimtar från dagen lunch… ”Ljuset lyser i mörkret…” Han skrev så evangelisten Johannes!
Rutiner – på gott och ont!
Det är lustigt det här med rutiner! Att ibland så ändrar man på dem, utan att riktigt märka att man gör det. Som att man exempelvis gör saker vid andra tidpunkter än man brukat göra dem. Och märker att man trivs med det! Medan det ibland känns hur obekvämt som helst att ändra på de rutiner man har. Fastän man skulle behöva det, ibland bara för att vanligt vardagsliv skulle fungera bättre! Eller bara för att man skulle känna sig lite friare om man inte gick i så invanda fåror!Fast visst är de en trygghet också! Som en fast, skön ram kring ens dag, det ska inte förnekas. Bara man inte låser sig fast i den för mycket! Så kan jag tänka ibland – rutiner på gott och ont!