Januari vandrar vidare! Ett par tre dagar till, men snart får vi byta kalenderblad. Orkidéerna blommar obekymrat vidare på fönsterbrädan, medan snön utanför tinar och växer till utan att fråga efter. Sparken bidar sina dagar, utanför kontorsfönstret, medan vintertavlorna stuvas undan i julsakerna kölvatten. Mandelmassan gjorde vi aldrig något av i julas, så den finns kvar, till – nej, inte semlor tror jag! Och själv fortsätter jag knacka på min dator och hoppas det ska bli något bra av denna dagen också! Oavsett årstid vill jag försöka ta vara på den dag jag fått, utan att låta den glida mig ur händerna. Ändå är det så lätt att det blir så ibland…
Meningslösa tomater?
Är tomater meningslösa? Hörde påståendet av en programledare på P1. Eller åtminstone att det skulle vara meningslöst att äta en tomat utan näring. Det var apropå P1´s programserie ”Matens Pris” med uppgifter om att flera av våra grönsaker numera är ganska fattiga på näringsämnen. Och visst kan man bli upprörd över en det! Det är självklart bra, både att man granskar och att vi får info om det. Men reagerade när jag i samband med att programmet presenterades hörde, något i still med att om det var så näringsfattigt kunde man lika gärna sleva i sig pasta! Men vadå – grönsaker är väl ändå bra mycket godare! Må vara att inte typ alla tomater och gurkar alltid är särskilt smakrika så här års. Tycker personligen dock att de är väl så smakrika som många pastor. Och så det här med det meningsfullt! Funderar på om den programledaren (var någon i ett annat program, ej i ”Matens pris”) någon gång fikar eller eventuellt äter något godis. Hur nyttigt är det i så fall – och därmed meningsfullt? Själv har jag alltid ätit grönsaker för att det är gott! Att det sedan är nyttigt – i varje fall ibland – är förstås också ett plus! Och man måste ju inte alltid äta just tomater! Sen det här med mening – att det är viktigt att saker känns meningsfulla. Det håller jag definitivt med om – på alla områden! Sen om meningsfullt är liktydigt med nytttigt – det är förstås en filosofiskt fråga. En djup sådan!
Jag skall fråga Gud…
Hittade en liten diktbok av Britt G Hallqvist på PMU’s sec hand. ”Jag skall fråga Gud heter den”. Vet inget om den, men känner det vore roligt att veta. Hade Britt G H barn i sin närhet som tänkte just så här? Eller mindes hon sina egna tankar från sin egen barndom? Eller hade hon helt enkelt sitt barnasinne kvar när hon skrev i vuxen ålder? Hur som helst så formulerade hon tankarna i läsvänliga små dikter, enkla för såväl vuxna som barn (hoppas och tänker jag) att ta till sig. Gillar också hennes grepp att låta varje dikt utgå från och ha sin resonansbotten i ett kort Bibelställe. Teckningarna av Veronica Leo höjer bokens kvalité. Tänk så bra det är med second hand ändå. Annars hade jag nog aldrig hittat den här fina lilla boken!
Att bevara sitt hjärta…
Gårdagens Ord i en Bibel-läsningsplan som jag föjer! Samma som förra året, då någon kommenterade i en fb-grupp, där många följer samma – ”Hjärtat är verkligen centralt i den bibliska antropologin! I hjärtat finns både förnuftet, viljan, känslorna och tron!” Tänk ändå så mycket mera än allt förytligande om ”hjärta-smärta” med mera! Och den som kommenterade är en som jag vet är riktigt kunnig i den bibliska begreppsvärlden och vet vad han talar/skriver om! För övrigt gillar jag Ordspråksboken – så mycket fina råd och visdomsord att ta till sig! Som bara den i versen efter den citerade ovan – ”Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.” Tänk om alla levde efter ett sådant råd. Hur annorlunda skulle då inte vårt samhälle vara? Ja, själva livet!
Guds Nåd är Ny…
Granens avsked…
Så blev det på den femtonde den åkte ut – granen! Den dag då jag trodde det var Knut, fast det redan var den trettonde! Trots allt barrande så hade den skjutit skott så fint, nästan som om den ville tacka artigt för sig! Det blev en liten avskeds-julfika, och nu är vardagsrummet ungefär som vanligt igen. Lite sorgligt, men ändå lite skönt! Och i köksfönstret blommar orkidéerna vidare, precis som om ingenting hänt. Och det har det väl inte heller, i varje fall inte så mycket. Men det känns som om det nya året börjat först nu. Som på riktigt!
…slår blommorna ut!
Vi är på allvar bortom Knut! Juvelorkidéerna som vi fick i julas (och som jag lärde mig igår att de heter) har börjat slå ut så smått på fönsterbrädan. Där de fått plats nu, när alla ljusstakar är borta. Kanske är det därför de blommar nu, eller har de kanske bara nått fram dit i sin utveckling? Så fint ändå – och det känns så bra att se dem, varje gång jag satt mig vid min matplats i köket. Att ha sin plats vid matbordet – det tror jag förresten är något som de flesta av oss värnar om. Men det får vi ta en annan gång…. Bortom Knut förresten? Faktum är att granen fortfarande står kvar i vardagsrummet. Men idag ska den bort, har vi bestämt tillsammans i familjen. Lådan med små pyntlådorna står vid källartrappan och väntar. ”Allt har sin tid…” Så är det bara!
Bortom Knut…
Trodde det var Knut den 15:e, och så var det idag! Konstaterar att jag läser almanackan dåligt, för det står ju där. (Jodå, jag håller reda på vilket datum det är.) Nåja, julen är ju som slut och ligger nedpackad i sina lådor. Utom granen som jag gått med på att spara till Knut. Och nu är det plötsligt Knut och ingen av oss har som varken tid eller lust att raska den ikväll… Förresten så står det inte Tjugondag Knut i almanackan. Det står Tjugondag Jul. Och så står namnet Knut för sig själv. Sen finns det de som säger att julen varar till Kyndelsmäss. Det är den 2 februari. Innan dess hoppas jag att granen är borta – för länge sedan. Hur mycket jag än trivts med den denna jul-säsong. Men livet går ju som vidare, bortom jul – och Knut!
Allt har sin tid…
”Allt har sin tid…” (Predikaren). Och nåja, kanske för tidigt för sommarbrickan. Ett tag innan insekterna surrar i blomstren därute. Men julburkarna är borta från köksbänkarna och livet börjar forma sin efter-jul-tillvaro… …med snön som lyser vit utanför fönstren! Och det är inte så dumt det heller – som egentligen! Vackert är det i varje fall… Och sen kan man ju alltid drömma – om den dag det blommar på nytt!
Att börja på nytt – den här speciella just-efter-jul-känslan…
Även om jag gillar nya starter, till och med måndagsmornar, så känner jag sällan något speciellt just vid nyår. Visst är det väl lite konstigt ändå! Men när man städat undan julen och arbetsperioden börjar som riktigt på riktigt igen efter alla helger – den starten känns alltid så speciell. Låt vara att granen står kvar, får nog vara till Knut, och stjärnor, adventsljusstakar och lite andra saker har fått vara tills ikväll någon gång… Men den här speciella, just-efter-jul-känslan, den har börjat infinna sig ändå, och känns lika bra som vanligt. Funderar alltid på att det känns så bra att packa ner alla saker i lådor igen. De saker som man njöt av att börja sätta upp för drygt en månad sedan. Visst är det väl lite konstigt ändå – det också!