Himlen lyste så blått idag – så intensivt blått! Det fick grenarna att teckna sig så vackert mot den himmelsblå vida kupolen. Med sina knoppar stilla bidande efter den dag då de får brista ut i liksom i jubel, i vår- och försommar-solens varma strålar. Men än så länge nöjer sig solen med att glittra i den snö, som reflekterar dess strålar. Var ute en tur med sparken, såg och upplevde och behöver ju inte likt knopparna vänta med mitt jubel. Med den nittonde Psaltarpsalmen färskt i minne klingar mitt hjärta i takt och harmoni – ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk… I himlen har han gjort en hydda åt solen. Den liknar en brudgum som kommer ut ur sin kammare, den jublar som en hjälte över att löpa sin bana…”. Så – kan solen vara glad? Självklart är det bildligt, men tror att han upplevde det så David, då han skrev den här psalmen. Så gjorde jag också idag, i takt med med rönnbärsträdets knoppar och mitt eget hjärta!
Etikett: snökristaller
Tankestråk genom morgonrodnad…
Gick genom morgonrodnaden till ICA i morse! Åtminstone kändes det lite så, när dess rosagyllene toner förgyllde morgonhimlen.Tog vägen förbi rönnbärsträden på hemvägen, och noterade att fåglarna ännu inte länsat alla bären. Solen gick just upp över trädtopparna, och genomlyste de översta topparna! Jo, jag vet att jag skrivit att jag inte frågar efter snön. Men nu när den är här, kan jag likväl glädja mig åt hur den berikar skönhetsupplevelsen. Luften är krispig och klar, och hemma i trädgården lyser solen snart genom syrenbuskens snötyngda, nyligen så kala grenar. Snart glittrar den i den hopskottade snöns mångfald av kristaller. Allt var så fridfullt och vackert, och jag kände – ge mig en dag av frid. Långt borta från debatternas, ibland hårdföra tonlägen och krigshot som mullrar i fjärran! Låt den sedan dröja kvar i hjärtats inre vrår, likt de minnesbilder som dröjer på sinnets näthinna och som delvis fångats av kameralinsen…