Himlen lyste så blått idag – så intensivt blått! Det fick grenarna att teckna sig så vackert mot den himmelsblå vida kupolen. Med sina knoppar stilla bidande efter den dag då de får brista ut i liksom i jubel, i vår- och försommar-solens varma strålar. Men än så länge nöjer sig solen med att glittra i den snö, som reflekterar dess strålar. Var ute en tur med sparken, såg och upplevde och behöver ju inte likt knopparna vänta med mitt jubel. Med den nittonde Psaltarpsalmen färskt i minne klingar mitt hjärta i takt och harmoni – ”Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk… I himlen har han gjort en hydda åt solen. Den liknar en brudgum som kommer ut ur sin kammare, den jublar som en hjälte över att löpa sin bana…”. Så – kan solen vara glad? Självklart är det bildligt, men tror att han upplevde det så David, då han skrev den här psalmen. Så gjorde jag också idag, i takt med med rönnbärsträdets knoppar och mitt eget hjärta!
Etikett: David
”Jag vill väcka morgonrodnaden…”
”Upp Psaltare och Harpa. Jag vill väcka morgonrodnaden!”
Så skrev han David, någonstans ute i öknen, på flykt undan Saul som ville ta hans liv. Fast i nu, nyare översättning står det ”vakna lyra och harpa”! Men just här gillar jag den gamla, det låter så uppfodrande och härligt! Inte så att jag tror att David trodde att han verkligen kunde göra det. Men det visar hur glad han var! Att han var beredd att möta dagen med glädje, trots alla besvärligheter. För i versen just innan står det – ”Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela.” Och tänk att han kunde vara så glad och frimodig i den besvärliga situation han befann sig i. Hänförs alltid när jag ser morgonrodnaden! Fotona här är tagna vid niotiden i morse. Ett litet rosa morgonrodnadsmoln med månskäran fortfarande synlig vid kanten. Tyvärr kom jag inte åt att fota hur morgonrodnaden sprakade gyllenröd en bit därifrån. Och straxt efteråt var den borta och dagen var här!
Skillnaden mellan mig och David, som sedermera blev kung i Israel, är att han utropade så fint om morgonrodnaden redan innan den kommit. Jag tänker på den när den redan är här! Fastän jag inte har det lika besvärligt som han. Men glad är jag som oftast ändå, över den nya dagen. För som jag nämnt några gånger förut, så gillar jag nya starter. Så ock mornar! (Citatet står omnämnt i två av Biblens Psaltarpsalmer, 57 och 108.)