Himlen lyste så blått idag – så intensivt blått! Det fick grenarna att teckna sig så vackert mot den himmelsblå vida kupolen. Med sina knoppar stilla bidande efter den dag då de får brista ut i liksom i jubel, i vår- och försommar-solens varma strålar. Men än så länge nöjer sig solen med att glittra i den snö, som reflekterar dess strålar. Var ute en tur med sparken, såg och upplevde och behöver ju inte likt knopparna vänta med mitt jubel. Med den nittonde Psaltarpsalmen färskt i minne klingar mitt hjärta i takt och harmoni – ”Himlarna vittnar 
 om Guds härlighet,
 himlavalvet förkunnar
 hans händers verk… I himlen har han gjort
 en hydda åt solen. 
Den liknar en brudgum
 som kommer ut ur sin kammare,
 den jublar som en hjälte
 över att löpa sin bana…”. Så – kan solen vara glad? Självklart är det bildligt, men tror att han upplevde det så David, då han skrev den här psalmen. Så gjorde jag också idag, i takt med med rönnbärsträdets knoppar och mitt eget hjärta!