Bidrag och reformer.

Att bo på landet har många fördelar, men självklart en del nackdelar också. För tillfället kan vi njuta av våren som börjar knapra på snötäcket och en del barmark börjar synas. Jag såg också svanar och gäss på min väg till centralorten på förmiddagen. Nackdelen är vägarna, jag har 2 mil grusväg till Robertsfors och det sätter sina spår. Att tvätta bilen känns inte särskilt meningsfullt. Politik har däremot för mig alltid känts meningsfullt, även i opposition. I min förra blogg skrev jag en del av det så kallade utanförskapet, i denna blogg tänkte jag skriva lite om bidrag.Varför tjatar den politiska alliansen om bidrag? Varför är det så fult att uppbära ett bidrag? Vad är ett bidrag? I Sverige har vi ett fåtal bidrag, även om man i debatten kan tro att det mesta är bidrag men faktum kvarstår att de jag menar med bidrag det är t.ex. barnbidrag, bostadsbidrag, studiebidrag, försörjningsstöd o.s.v. De flesta av dessa är till för att stärka upp den enskildes ekonomi i olika skeenden i livet. Men varför förväxlas dessa av alliansen med a-kassa och sjukpenning. Det märkliga i detta är att nästan ingen ifrågasätter barnbidrag eller studiebidrag, men a-kassa och sjukpenning förekommer livligt i debatten, som ett bidrag till lata och friska som inte vill tillbaka till arbete. För det första är inte a-kassa och sjukpenning ett bidrag, det är en försäkring och ska inte slås ihop med det som egentligen är bidrag. För det andra vill alla människor vara friska och ha ett arbete. Varför gör man då detta ständiga felaktiga påstående från alliansen? Den frågan har jag ställt mig själv ett antal gånger och är inte säker på att ha ett svar. Men att de är så dumma att de inte begriper skillnaden tror jag inte, utan det är en medveten strategi för att kunna skilja på människor, människor som har arbete och människor som inte har eller klarar av ett arbete. Om man lyckas skuldbelägga arbetslösa och sjuka genom att göra det till deras eget fel, kan man också försvara varför man vill sänka ersättningarna. Varför man vill detta går bara att finna i den ideologiska skillnaden mellan partierna. Vad som förvånar mig är att de socialliberala politikerna som man normalt brukar hitta i Folkpartiet och Centerpartiet köper detta resonemang. För mig är denna typ av strategi fullständigt människofientlig, för mig är alla människor lika mycket värda. För mig är det lika självklart att vi i en familj där någon medlem drabbas, tar hand om varandra och hjälper varandra som att vi tar gemensamt ansvar även i större sammanhang. Det kanske allra märkligaste i detta är att man kallar dessa försämringar i försäkringssystemen reformer. Genom att använda just ordet reformer, som för det flesta innebär någon form av förbättring, ger man försämringarna en positiv klang. Som jag skrev i den förra bloggen, det är skickligt vilseledande, men djupt orättvist