SD och blockpolitik

Av en tillfällighet fick jag möjlighet att lyssna till riksdagsdebatten om den budgetproposition som den nya minoritetsregeringen lagt fram. Jag åkte nämligen på en extra Umeåresa på grund av felaktigt inköpta reservdelar, möjligheten till att lyssna på radions P1 och nämnda debatt öppnade sig därmed. SD fick med gårdagens riksdagsdebatt sin debut, en synnerligen svag debut, lite mera skulle man kanske kunna begära av riksdagsdebattörer. Stoppar vi bara invandringen så löser vi de flesta problem, de hjälpte inte att folkpartisten Hamilton visade på en rapport från SKL där man slår fast att vi svenskar inte klarar välfärden i framtiden utan invandring. Nu kan SD givetvis skylla på nybörjarosäkerhet men ett flertal andra nybörjare var också framme med kanske något mera komplicerade lösningar, men med betydligt starkare argument. Men det är självklart bekvämt att som SD utse invandringen som ett problem. Vad SD inte lyckats ta till sig är att i stort sett samtliga länder som gett sig på experimentet med främlingsfientlighet och stängda gränser också tappat i utveckling och tillväxt. De finns undersökningar som visar att de samhällen eller städer som lyckats bäst med utvecklingsfrågor är mångkulturella samhällen med stor acceptans för andra kulturer. Men det som faktiskt kändes bäst med gårdagens debatt var de två stora ekonomiska företrädarna Östros och Borg som slog an en betydligt mildare ton än vad vi är vana vid. Båda öppnade faktiskt dörren för diskussioner även om Borg tryckte på att de självklart kommer att finnas ideologiska skillnader. Jämför man rikspolitik med kommunalpolitik så förvånas man ofta över att blockgränser inte framträder på samma sätt i kommunalpolitiken och någon direkt låsning mellan ideologierna finns inte heller i samma utsträckning. Tvärtom brukar vi på kommunal nivå till 90% vara överens. Tänk om man på riksnivå kunde sitta ner i diskussioner och arbeta för Sveriges bästa utan att i förväg låsa upp sig på principer och ideologiska skillnader, då skulle åtminstone ett parti som SD inte ha någon som helst betydelse och heller inte få någon större medial uppmärksamhet.

Med andra ord blockpolitik är ingen lösning för Sverige.

Etiketter:

3 kommentarer

  1. R-forsbo

    Fast att man i mindre kommuner har lättare att samarbeta över de så kallade blockgränserna handlar till stor del om att det i mindre kommuner – som Robertsfors – mer handlar om personsamarbeten än partisamarbeten. KF i Robertsfors har 31 ledamöter som alla har snarlika bakgrunder. De är alla bosatta i R-fors och har snarlika erfarenheter av livet i R-fors kommun. Jämför det med riksdagens 349 ledamöter som alla har olika bakgrund. En del kommer från norr, andra från söder. En del är utbildade ekonomer, andra är utbildade socionomer och vissa saknar utbildning.

  2. R-forsbo

    (Forts.)

    Lägg till det att de alla har olika idéer om hur Sverige ska styras. 349 viljor samlade i en sal. Tyvärr upplagt för ineffektivitet och konflikter.

    Jag ogillar blockpolitiken men tycker inte att det går att jämföra politik på kommunalt plan med politik på riksplan. Jag tror inte heller att det är möjligt att minimera SD:s roll i media/politiken genom diskutera över blockgränserna, tyvärr. Snarare tror jag att sådana samarbeten skulle gynna SD:s martyrskap och eventuellt också ge dem fler röster till nästa val.

    Detta är alltså bara var jag tror & tycker. Kan ha fel. Tiden får visa.

  3. Hans Lindgren

    Du kan nog ha rätt i varför det skiljer på kommunal och rikspolitik men nog borde de på riksnivå precis som på kommunal nivå ha samma målsättning? Eller är det kanske där det skiljer, om man framför sig ser två helt olika samhällen beroende vilket block man tillhör, kan man knappast enas om vägen dit.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.