Budget

 Cykel och gångvägen mellan Robertsfors och Sikeå är äntligen påbörjad. Jag kan bara instämma i alla andras glädjeyttringar, men kan också konstatera att ibland tar det tid. Jag konstaterar också att det tagit minst femton år och fem kommunalråd innan start. Vad lär man sig av detta? Först och främst att politik ibland tar onaturligt lång tid, men också att småkommuner ibland måste tjata sig till förändringar, men framförallt, ge aldrig upp.

I övrigt rullar det politiska livet vidare, vid senaste kommunstyrelsen var nog den största frågan hur de krympande intäkterna ska läggas ut de närmaste tre åren. Det råder ingen tvekan om att det är en tuff framtid vi går till mötes. Vi Socialdemokrater föreslog en skattehöjning med 40 öre för att kunna även inrymma en del satsningar och förbättringar. T.ex. inom skolans område att förbättra elevernas resultat och att förskolan och barn med särskilda behov ska prioriteras m.m. Även inom sociala området vill vi bl.a. skapa ett boende för personer med funktionsnedsättning och öka personaltätheten inom äldreboendena. Självklart kommer vi att tvingas prioritera även vid en skattehöjining eftersom kostnaderna stiger mera än inkomsterna. 

Detta sa oppositionen nej till och i stället föreslog man att tära på det finansiella målet eller med andra ord, inte återställa det egna kapitalet. Vad dom ansåg om vårt förslag till prioriteringar framkom inte mera än att dom utryckte kritik Glädjande nog reserverade sig endast moderaten Kenneth Isaksson vilket ger förhoppningar om en djupare diskussion inför fullmäktige.

För mig är det självklart att man inte bara kan spara sig ur en kris utan det måste även finnas möjlighet till satsningar. Ett företag som går dåligt kan knappast spara sig till bättre resultat utan måste också vara offensiva. För oss i Robertsfors kommun gäller det att samtidigt som vi ska använda resurserna så klokt som möjligt ska vi också forma en attraktiv kommun som så många som möjligt vill bo i. Vi ska som alla vet vara Sveriges bästa kommun 2020.