”Utanförskap”
Så verkar vi ha avslutat en grå och trist vädervecka, solen skiner nu på morgonen och termometern mot söder har redan passerat åtta grader. Nog känns det som att livsandarna kommer med solen, för mig är nog våren den absolut bästa årstiden. Visserligen kan det vara lite trist att plumsa kring i den blöta lervälling, som vi som inte har asfalt utanför dörren får dras med. Vi kan i stället glädja oss åt den så kallade ”skaravickun”, den vecka då småbönderna förr i tiden, brukade vara tidigt uppe och frakta ut gödseln på skaren. För de som är morgonpigga kan dessa morgnar ge en hissnande upplevelse, att åka skidor eller gå på skaren är en fantastisk naturupplevelse.
Vad gäller politik så inte känns det som någon vår skulle vara på väg, för och tina upp den borgerligt orättvisa fördelningspolitiken. Inför förra valet myntade den så kallade alliansen några utryck, som visserligen var skickligt vilseledande, men djupt orättvisa. ”Utanförskap” vad står det för? Man pratade mycket om utanförskapet i debatten men vad menade man egentligen. Jag och förmodligen många med mig har tolkat de så att utanför är man, om man inte har ett lönearbete. Jobbskatteavdraget visar med all tydlighet, ska man vara innanför måste man ha ett arbete. En märklig syn på människan att peka ut mera än halva befolkningen som utanför, och föresten utanför vaddå? En pensionär som arbetat ett helt arbetsliv och avgår med pension vid 65 års ålder, är han/hon utanför? En som studerar, är han/hon utanför? En som drabbas av en sjukdom, är han/hon utanför? En som drabbats av arbetslöshet för att företaget flyttat utomlands eller lagts ner, är han/hon utanför? För mig är svaret givet inte är man utanför, om man drabbats eller valt något av ovanstående. Men en person som drabbas av arbetslöshet och därmed går miste om skattelättnad, måste leva på en av regeringen bantad arbetslöshetsförsäkring och riskerar att bli utförsäkrad och till sist hamna hos socialkontoret som socialbidragstagare, är definitivt utanför det tidigare svenska välfärdssystemet. Det tidigare svenska välfärdssystemet som tyvärr inte finns längre, då ställer man sig frågan, vem har skapat detta utanförskap? Är det marknaden, alliansen eller den enskilde. För mig är svaret givet det kan knappast vara den enskilde, han/hon har som den enda möjlighet att skydda sig mot arbetslöshet genom att betalat till en arbetslöshetsförsäkring. Att då alliansen som i detta fall måste ses som en tredje part, gått in och ändrat villkoren och dessutom gjort försäkringen dyrare, kan inte belastas den enskilde. En pensionär kan visserligen välja att arbeta några år till om han/hon orkar, för att senare tvingas välja att vara ”utanför”. Men frågan kvarstår vem har skapat detta utanförskap? Före 2006 fanns inte detta begrepp utanförskap, men genom en aktivt orättvis politik har den nuvarande alliansen skapat ett utanförskap som främst kommunerna genom individ och familjestöd får ta hand om.
Lite kuriosa i sammanhanget, en riksdagsman/kvinna har inget lönearbete utan uppbär ett arvode och har följaktligen ingen arbetsgivare, är han/hon då per definition utanför?
Senaste kommentarerna