Nytt personrekord

Målsättningen var att försöka ta sig i mål efter förkylningen med det blev t om ett nytt personrekord med två minuter när jag jag gick i mål på 10:13. Hade som sagt inga större förväntningar efter förkylningen samt att träningen hemma hade störts av ett knäproblem. 

Simningen gick lite bättre än ifjol mycket tack vare att jag stod på ett bättre ställe i starten när de ca 1600 age group deltagarna skulle ge sig iväg kl 07:00. Det är många riktigt bra simmare med och ställer man sig för långt fram blir man översimmad och hamnar i vad som närmast liknar ett slagsmål vilket jag fick uppleva ifjol.

Växlingen till cyklingen tog lite längre tid än normalt för jag lyckades riva sönder nummerlappen och försökte fixa det innan jag gav mig iväg. Sedan gick cyklingen hyfsat bra fram till andra vändpunkten i Hawi efter knappt 10 mil av de 18 som man cyklar. Sista sviterna av förkylningen fick jag försöka snyta ut med jämna mellanrum och som påminde mer om en skidtävling i minusgrader än när man tävlar i värmen här på Hawaii.

Efter Hawi så tog benen slut och jag blev omcyklad av en massa andra triathleter på väg tillbaks till Kailua-Kona. Tänkte att det blir nog svårt att orka springa en mara och funderingar om att jag skulle bli tvingad att bryta började smyga sig in.

När jag sen till slut kom fram till växlingen till löpningen så funkade benen rätt bra och jag gav mig iväg i ett hyfsat tempo. Såg på klockan att om jag skulle klara maran på under 3:45 så fanns tiden jag gjorde ifjol inom räckhåll. Det var inte lika varmt som ifjol heller och med mindre än 10 km kvar så såg jag att om jag skulle kunna dra upp farten lite så borde jag kunna nå målet före 10:15 som jag hade året innan. 

Spurtade om en del på slutet och efter målgång när jag gått in på 10:13 så kände jag mig rätt nöjd efter allt. Visst är det tråkigt att man inte kan tävla på sin normala nivå men det är bara att acceptera och man får göra det bästa av situationen. Känslan att gå över mållinjen i den här tävlingen är magisk och då glömmer man alla bekymmer man haft efter vägen. 🙂 

Min klubbkompis Jonathan gjorde ett riktigt bra race och gick in på 9:38 och blev 54:a i sin age group vilket han var riktigt nöjd med. Jag blev 102:a i min trots att jag hade 2 min bättre tid än ifjol då jag blev 52:a. Säger en hel del om att förhållanden med framför allt lite svalare temperatur, om man nu kan säga det när det är ca 30 grader varmt, var bättre i år.

Stort att vi fick två finishers från Järnet i år men vare sig jag eller Jonathan tror på start nästa år. Jag håller mig nog till mindre tävlingar i Sverige nästa år medan Jonathan skulle vänta ett månad innan han bestämmer sig. Han pratar också om att eventuellt sluta men de tankarna hoppas jag han slår undan.

Vore skoj om fler från Järnet får uppleva denna tävling som definitivt en av världens tuffaste endagstävling om inte den tuffaste. I år gick jag tillbaka till målet vid 10-tiden på kvällen och fick uppleva stämningen när publiken hjälper de sista tappra kämparna att ta sig i mål. Helt sanslöst häftigt att uppleva och jag fick tårar i ögonen.

Mahalo (tack) till alla som hjälpt mig att återigen kunna ta mig i mål på the Ironman Hawaii World Championship 2010!

Fält Communications
Alla på mitt jobb, GE Healthcare
Alla i min klubb, Stöcke TS Järnet
IKSU Simning
Patrik och Charlie som filmade och tog bilder
Lars Bronemo på Umeå Chiropraktorklinik
Magnus Björk
Gåth-Axel Jonsson
Sports Medicine Umeå
Mor o far, syrran och alla andra som hejat på på mig! 🙂
x