The return of Pipp-Erland!!!

Våren 2007 anlände, tillsammans med det vanliga gänget ärlor, en mycket kärlekskrank sädesärla som jag sedemera döpte till Erland, Pipp-Erland närmare bestämt. Nå, tänker ni, en kär och galen liten pippi kan väl inte vara något problem men se där tar ni allt fel. Denna första vår som vi möttes, eller sågs, så satt jag lugnt och fridsamt och tittade på TV när jag plötsligt uppmärksammade en fågel som likt en jo-jo åkte upp och ner på mitt vardagsrumsfönster. Det såg både märkligt och roligt ut och vi hade rätt kul åt den lille stackaren. Det var kul i ungefär en kvart, sen började han skita och då var det roliga slut kan man säga. Sen föll han som en fura för sin egen spegelbild i traktorns backspeglar som han jojjade och sket på under en tid. Till sist och slutligen ansåg Pipp-Erland att vår bil hade mycket bättre speglar och bestämde sig för att vara vår Ford trogen. Det gick inte att lämna bilen ute i fem minuter ens för då var speglarna fullständigt nerskitna!

Ifjol kom den store älskaren åter och eländet fortsatte. För att göra saken värre så bestämde sig en svalfamilj att bygga bo i garaget rakt ovanför vår bil så var vi än ställde bilen så blev den nerskiten. Nu börjde vissa mordiska tankar dyka upp, men hur skjuter man en fågel som blivit ett med ens bil utan att skjuta bilen??? En mycket bra fråga som aldrig blev besvarad. Istället fick vi klä in speglarna med ica-kassar och försöka härda ut.

Nu i vår trodde vi att han dukat under någonstans. Alla våra ärlor anlände för ett par veckor sedan men inte den fruktade Pipp-Erland. I helgen så pratade vi faktiskt om honom och jag tyckte nästan synd om honom, jag menar man är väl djurvän och tänk vilken stor passion det kan finnas i en sån liten skapelse. Jag jollrade på så jag nästan blev rörd men det har gått över nu TY HAN HAR ÅTERVÄNT!!!!! Jag undrar hur man skjuter en fågel som…