Dålig karma eller???

Det finns stunder i ens liv när man skickar iväg en tanke till världsalltet och igår upplevde jag just ett sådant ögonblick när jag pinkade på vårt nya badrumsgolv!!! Yes, du läste rätt! Jag pinkade på golvet, det är den rena, osminkade sanningen. Nåja, jag satt i och för sig på toaletten, jag är ju inte en komplett idiot, men resultatet när jag spolade blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Jag ska ta det här från början. Vi renoverar badrummet och därför har denna toastol burits in och ut sisådär femtioelva gånger men den har varit fullt användbar om man bara fyller vatten i tanken och sitter j…ligt stilla. Igår förmiddag var det mesta klart och stolen bars in och då hör jag mig själv säga: ’Du behöver inte trycka dit den för vi ska liks till sta´n så vi kan fixa det där när vi kommer hem’. Så var vi redo att åka och vad händer då? Jo, man måste ju gå på toaletten såklart. Kollar toaletten och den verkar ju sitta korrekt, för säkerhets skull kollar Peter också, sen slår jag mig ner och…ja. Hursomhelst så hör jag en liten varningsklocka ringa en tiondels sekund innan jag spolar men jag spolar ändå och voila! jag har en pöl på golvet.

När sånt här händer så är det som om tiden stannar för jag kommer mej inte ens för att trycka tillbaka spolknappen för att minimera flödet utan istället håller jag i och spolar för allt vad jag är värd. När pölen når mina skor (tack gode gud för foppaskor som tål att skuras) vaknar jag till liv igen och förödmjukelsen är ett faktum. Tydligen var det nån sorts muff som åkt snett eller nåt, vad vet jag. Det enda jag vet är att det under en tid nu har känts som om nån däruppe har nåt emot mej och det här det var liksom droppen. Eller droppe och droppe förresten, jag hade ju varit tacksam om det handlat om några droppar istället för en störtflod.