Vem skulle du ta med dig på en öde ö?

För mig har valet alltid varit väldigt självklart. När andra rabblat upp namn på kända författare, skådisar eller idrottsmän så har jag sagt faster Berit. Nu tycker säkert några att det verkar underligt, om man nu får välja mellan alla människor i hela världen, men för dom som nånsin träffat min faster och sett hennes handväska är svaret mycket begripligt.

När jag var barn så var jag otroligt fascinerad av denna väska som verkade innehålla precis allt som en människa någonsin kunde behöva vid alla möjliga och omöjliga situationer. Som till exempel när en annan av mina fastrar plurrade i sjön iförd sin blommiga sommarklänning med relativt kort kjol. Inte läge att gå omkring utan trosor precis. Vem slet då upp en förpackning med papperstrosor ur sin handväska och räddade dagen? Faster Berit såklart! Vi träffades utanför ett varuhus i sta´n för några år se´n. Stod där och surrade och tog oss en rök. Jag började se mej omkring efter en sopkorg att slänga fimpen i men se där!!! Upp ur väskan plockade min faster fram en askopp – med lock!?!?! Alltid redo, aldrig rådlös. Därför har jag alltid sagt att hon och ingen annan vill jag ha med mej på en öde ö. Ganska säkert hade hon en liten portabel och uppblåsbar gummibåt med tillhörande pump, självklart, i något fack i den där väskan. Sen skulle man ju inte dö av leda heller medans man kämpade för att pumpa upp båten och paddla hemåt. Hon var nämligen rolig som få, min faster, med ett aldrig sinande förråd av roliga historier.

Hon var händig också och kunde trolla fram de mest fantastiska saker av lite och ingenting. Det var en lycka att få fara till henne och min farbror och sova över några dagar för hon hade alltid något roligt på gång och hon sydde de vackraste Barbie-kläder som man nånsin sett. Att vara med faster Berit kändes alltid som ett litet äventyr eftersom hon gav en känslan av att ingenting var omöjligt.

Min faster dog igår och det känns alldeles väldigt ledsamt. Så dagen idag får gå till att minnas henne, min go´a, go´a faster.

 

4 kommentarer

  1. Jennely

    Jag blir så glad av att läsa det du skrivit om mormor, det stämmer så väl in på henne, hon hade verkligen allt i sin väska och hade hon det inte så fixade hon det på ett annat sätt väldigt enkelt. Hon var bäst helt enkelt! Det är så ofattbart att hon gått bort, det har inte sjunkigt in hos mig än, jag vill inte tro att det är sant, min mormor, Berit skulle inte lämna oss nu!

  2. IngMarie Ottosson Berggren

    Svar till Jennely (2009-09-04 15:19)
    För några veckor sen ringde hon och gav mig tips om en telefon som vi kunde skaffa åt pappa så han skulle kunna höra lite bättre och inte behöva ta av sig hörapparaten när han skulle prata i telefonen. Vi pratade i minst en timme om både ditt och datt och det känns lite gott att tänka på nu. Sköt om er.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.